Förvisso vaknad ur vinterdvalan men fortfarande seg och med framförhållning som en bäbis. Jag är hungrig nu, kissnödig nu, trött nu. På väg hemifrån och till tygaffären i stan hinner jag till Liljeholmen innan kroppen skriker. Hungrig, kissnödig. Lyckligtvis finns bot för detta i närheten.
Väl färdig med att tillgodose dessa basal behov var jag hur sen som helst men vid väldigt god vigör och upplagd för att såga pappståndstelfonabonemangsförsäljare. Ni vet de där med sitt “uur-schäckta vad har du för telefon idag”. Ibland är man Ni eller om det är ni. 99 gånger av 100 går jag förbi men ibland behöver jag lite underhållning och kan stanna.
Den första frågan jag får som infångad är: “Hur mycket ringer du för i månaden?” Jag vet inte. Jag har inte en susning. Jag har ett kontantkort som jag fyller på med jämna mellanrum med en viss sorts påfyllnad. Ibland när operatören spammar direkt i telefonen med sms fundera jag på att byta men det blir aldrig av. Något bök med räkningar på papper och mitt namn och min adress knuten till mitt telefonnummer lyckas försäljaren inte lura på mig.
Nästa fas i säljeriet är mobiltelefon-fast-telefon-tv-internet. För att spara både min och säljaerns tid förklarar jag att vi inte har fast telefon eller tv hemma innan han börjar med med sin harrang. “Men internet” säger försäljaren förhoppningsfullt. Vad har ni för internet? Ja, vad har vi. Jag borde ju veta. Jag ser för min inre syn sladden som kommer ur väggen i sovrummet och som ger internet och så har vi den där i hallen som går i svängar över tak och in i datorhall men svaret är ändå “jag vet inte”. Här börjar försäljarens leende bli något ansträngt och han talar till mig som till ett mycket litet barn. “Vem är det som vet något om internet hemma hos er” Den frågan kan jag svaret på. “Min man!” Han betalar räkningarna hemma så han borde ha en susning om både bolag och summor. Försäljaren leende är mindre ansträngt och talar om för mig att om jag bara skickar dit min min man så ska säljaren ge min man ett bra bra pris på internet. Jag säger att, det tror jag inte på men om försäljaren kan erbjuda min man (och mig) fyra fasta IP-adresser och lika mycket kapacitet upp och ner, så är vi intresserade. Leende stelar på ett annat sätt den här gången. Det är som om han inser att den här kunden är beredd att betala, betala mycket pengar, för någonting, någonting som han kanske har till försäljning men han har inte koll. “Jag kan ingenting om datorer, bara om internet” ursäktar han sig.