Så småningom återkommer också läkaren om mitt intyg och om min provsvar. Större delen av samtalet upptas av snack om intyget. Läkare berättar att hon fått brev från sjukgymnastiken och att det är nya regler. Bra med information och repetition. Sen börjar hon fråga mig saker som har med de nya reglerna att göra. Varför vill du ha intyget? Vad vill du ha hjälp med? Är det det här nya polyneuropatin, är det ditt onda knä eller din dåliga balans, blodtrycket eller konditionen? Som jag förstår det måste hon fylla i 1 orsak på sin blankett och vet inte riktigt vad hon ska fylla. Eftersom all vård ska ske i samråd med patienten så frågar hon mig vad jag vill att hon ska fylla i. Jag har inte det blekast. Jag säger som det är att jag har ingen aning men att jag har fått en tid på sjukgymnastiken trots allt och de kanske kan hjälpa mig. De är ju experter på sånt.
Läkare låter mycket lättad när jag berättar detta. Det känns verkligen som hon vill hjälpa mig. När hon är på hemmaplan och kan tala om vad proverna sa och ge medicin utifrån det och sen bestämma tid för uppföljning så känns det mer givande. Det tråkiga är att mer än halva samtalet gick åt till att diskutera den där blanketten för något som när det infördes skulle avlasta och underlätta för vården och ge friskare medborgare.