Inför det kommande läkarbesöket vill läkaren ha lite mätvärden. Jag larvar till vårdcentralen på fastande mage och lämnar motvilligt ifrån mig två rör blod. Lyckligtvis bara två den här gången så det räcker med ett stick i en arm. Några dagar senare är jag tillbaka på vårdcentralen för att utrustas med en blodtrycksmätare för tjugofyratimmars mätning av blodtryck.

Det här råkar sammanfalla med att min hörapparater går sönder så jag ska utan hörapparater försöka lista ut om sköterskan småpratar lite lugnade med mig där bakom munskyddet eller om hon ger mig viktiga instruktioner.

Gemensamt för båda sköterskorna är att de går på vänsterarmen och tycker den är ett bra objekt att utsätta för provtagning. Damen med blodprovet ger sig innan hon ens hunnit sticka och kommer fram till att höger är bättre. Blodtryckssköterskan framhärdar däremot med att den ska sitta på vänsterarmen. Min argument om att jag har käppen i den handen hjälper inte. Hon frågar måste du ha den då? Ja mitt knä hänger inte med såhär års säger jag. Är det för att du är snurrig i huvudet? undrar hon. Här börjar jag undrar om det inte är fler som hör dåligt och har svårt att uppfatta vad som sägs bakom munskydden. Naturligtvis ramlar blodtrycksmätare av under dagen som jag gissat att kommer att göra så jag fick gå tillbaka och få den ditsatt igen.

Tyvärr hör jag allt för bra hennes åsikter om när hon gissar på mitt armmått och gissar fel på åtta cm. Hon gissar 42, vilket jag hade varit nöjd med men det rätta måttet är 34. Bara två centimeter fel säger hon. Samt när hon tycker att min arm är för kort. Jag bli lite förvånad över det sista. Jag som i hela mitt liv alltid råkat ut för att ärmarna i ett plagg är för korta om det sitter bra runt kroppen.

En annan sak som kommer upp när hon småpratar är frågan om jag mäter mitt blodtryck själv hemma. I de här lägen när vårdpersonal frågar konstiga saker brukar jag tycka det är bäst att vara ärlig oavsett vad som är “rätt svar” eller inte. Nej, jag brukar inte mäta mitt blodtryck hemma. Det kan var bra att göra det vet du, säger hon. Jag blir paff. Menar människan att jag som inte är medicinskt kunnig ska hantera en blodtrycksapparat hemma. Jag frågar inte men undrar för mig själv vad jag ska göra med dessa egenuppmätta värden. Frågan som infinner sig är också, om jag nu skaffar en egen mätare och använder den kommer då nästa sköterska i likhet med med min nya tandsköterska såga den här egenvårdsapparaten och tala om att sån ska man absolut inte använda.

Sen var det det där med hörapparaterna och gångsvårigheterna. Jag behöver investera i något rejälare gångstöd med vilomöjlighet. Allt sånt ligger under egenvård numer oavsett om det är en enklare käpp eller en promenadskoter. Efter ha använt gångstöd i över tio år är jag ganska säker på vad jag vill ha och inte ha och tror mig kunna göra ett bra val på egen hand. När det gäller hörapparater är jag inte alls lika säker. Det är ganska nytt för mig och det är bara den fria marknaden som gäller. Nya hörapparater kommer även med landstinget bidrag kosta mig ungefär 10 000 ur egen ficka. Förutom det jag redan lagt på en telefon som ska fungera med hörapparater. Någon egen blodtrycksmätare finns inte i min budget, nåt får de väl göra i vården.