Det är nya rutiner sen en tid tillbaka. Gud och regionrådet vet varför men jag är utlämnad till till någon slags hinderbana. Min gissning är att den ska förhindra missbruk av intyg men jag tror att den istället hindrar folk som skulle behöva och ha nytta av intyget i förlängningen behandling kommer precis som jag stupa på krångligheten.
Förra omgången jag skulle ha den här typen behandling gick det till så att jag fick pappret direkt av läkaren sen skulle jag på egen hand ta kontakt med vilken privat behandlare som helst för att få den rehabilitering jag behövde. Innan jag hann gräva i hur det fungerade slog pandemin till med full kraft och och lusten att gymnastisera i grupp med främmande människor blev om möjligt ännu mindre.
När pandemin släpp lite så jag skulle kunna tänka mig att försöka mig på aktiviteten hade intyget gått ut. Det är inte som jag hänger på låset eller i luren och ringer läkaren omedelbart när jag upptäcker det. Det här är inget jag vill göra men läkaren tycker att borde och jag inser väl att så är fallet så jag tar pliktskyldigast upp det när jag är återbesök någon månad senare. På grund av tidsbrist och överbelastning så får jag inte intyget i handen med läkaren lovar skicka hem det istället. Eftersom jag som sagt inte alls har bråttom och gärna skjuter upp behandlingen lite till är jag fullständigt nöjd med det beslutet.
Det går en månad utan att det händer något och jag är fullständigt nöjd med det. Jag fick ju backning på provtagningen så den ska göras om och resultatet måste komma till läkaren som ska ha tid att göra en bedömning av det.
Sen dimper det ner ett brev i brevlådan från en privat rehabiliteringsklinik. Remissbekräftelse står det. Jag har inte den blekaste aning om vad de har fått för remiss och var på kroppen jag förväntas vilja ha sjukgymnastik. Är det det senaste tillskottet med känselbortfall i fötterna, är det mitt gamla vanliga trasiga knä eller är kanske remissen för den där trasiga armbågen som de äntligen hittat? Jag uppmanas ta kontakt med dem om ifall jag möjligen skulle vilja ha lite hjälp från dem. De meddelar att de har skitmycket att göra och hänvisar mig till sina andra kliniker som ligger ännu mer avsides och otillgängligt för mig. I ett stycke vill de meddela att intyg kan skrivas av all legitimerad vårdpersonal och att jag gärna får vända mig till valfri vårdgivare för att få hjälp med detta.
Det är som vanligt svårt att veta vad som är för mig viktigt information och vad som är text som de skriver för att de måste som någon slags disclaimer. På en del papper brukar det vara en lång harang om att undvika parfymer så det viktiga brukar stå på sida två eller på baksidan av kallelsen. Här har jag som sagt inte en susning. Förklaringen kommer fyra dagar senare när posten behagar ha nästa utdelning. Det visar sig att det som de käckt skriver om att alla kan skriva intyg gäller nog inte om jag tolkar brevet från läkaren rätt. Det krävs mer information och planerad uppföljning därför har jag fått en remiss till sjukgymnast som kan de här. Jättebra tycker jag. Det känns inte riktigt ok att min tandläkare mitt i mina avtryckssejourer eller min audionom mellan min ständiga “va” ska skriva intyg om reducerat pris på gymnastik i grupp.
Nu har jag alltså all information jag behöver. Läkaren kan inte skriva ett intyg bara sådär men har skickat en remiss till någon som kan. Remissen har kommit fram och de som fått den har varit ovanligt snabba med att göra något. Nu ska jag bara försöka komma i kontakt med dem och få en tid där.
Så jag ringer det det nummer som står i brevet att man ska ringa för att boka en uppringningstid. Just så. Jag ska ringa och boka en tid så de kan ringa upp mig så jag kan boka en tid för besök så de kan skriva ett intyg så jag kan få behandling.
Mitt första försök att ringa dem går inget vidare.Först går jag vilse i deras telefonsvarare med tryck hit och tryck dit. Först blir jag inte kopplad och sen blir jag bortkopplad. Nära jag äntligen lyckas trycka rätt så meddelar den tredje automatrösten jag lyssnat till att de tyvärr inte finns några tider kvar den dan. Jag inser att om jag ska någon chans att få en bokningstid så måste jag ringa tidigt på morgonen innan jag är vaken.