Så småningom lyckas jag komma upp tidigt en morgon och ringa den första telefonsvararen och få en uppringningstid fem timmar senare. Under tiden skriver jag del 1 av Katarina skaffar intyg.
Jag får prata med en mycket trevlig person som än en gång talar om för mig det de redan skrivit i brevet. Vi har mycket att göra, ont om tider och din läkare kan skriva intyget. Vi kan inte ge dig tid förrän om en månad och det är jättelångt fram. Det blir utmärkt tycker jag.
Men din läkare kan skriva intyget framhärdar personen. Vi har mycket att göra. Vi har skrivit till henne och förklarat att hon kan göra det. Som om hon inte hade annat att göra än att spela svälta räv med remisser och återremisser som de skickar till varandra. Inte undra på att de är överlastade i vården. Men jag framhärdar och tycker att det vore bra om en sjukgymnast tittade på mig innan jag ger mig in på några övningar. Så han har inget annat att göra än att ge mig tiden, önska mig god jul och säga åt mig att försöka röra på mig lite innan jag kommer på tiden i mellandagarna.