Uppväxt i Stockholm med de båda kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Där Aftonbladet var socialdemokraterna och Expressen de andra. Denna föreställning lever kvar hos mig idag. Men hur sann är den idag?
Att jag kommer från en miljö där det var otänkbart att vara något annat än socialdemokrat framgår av ovanstående text. Farfar som bodde på landsbygden gick hem utan tidning när aftonbladet var slut. Mina föräldrar som med klassklättring och urbanisering slitit sig från småortens kontrollerande småskalighet köpte ömsom den en och ömsom den andra, som morgontidning hade de DN. Jag förstod att DN inte var en sossetidning men sensmoralen vara att Svenska Dagbladet var en moderattidning och den kunde man inte läsa och en morgontidning måste man ha.En morgontidning var bättre än en kvällstidning, oavsett partifärg.
Vi kom att diskutera sossebladet och den borgeliga expressen. De båda är idag mest att jämföra med skvallerpressen och söker lösnummerfölsäljning med kungabilder och skandaler på löpsedlarna. Det var länge sen jag köpte fysisk tidning men jag tar del av dem på nätet och de är min primära nyhetskälla. Hur bra detta är kan diskuteras. Frågan är om det idag finns en tydligt profil bakom dessa snaskigheter på löpen. Har Aftonbladet fortfarande en arbetare och socialdemokratisk profil och var och vad står expressen för? Svaret borde finnas på ledarsidorna. jag kommer därför att under en period läsa de bägge drakarnas ledarsidor på nätet.
Inklämd mellan kultur och spel bland snabblänkarna högst upp (under all vinstgenerande reklam förstås) på expressen hittar jag fliken ledare. Jag tycker att det är roande att den ligger som nummer sex av åtta där nöje och sport är viktigare om man går efter uppe till vänster står det viktigaste. På aftonblade får man leta i den fina vänsterkantslistan (finns även på expressen)för att i god bostavsordning hitta ledare mellan Laul Talking och Lediga jobb.