Misstänkta hjärnskakningar, misstänkt brutna ben samt andningssvårigheter tas på allvar alla övriga blesyrer är att betrakta som just sådana.
Precis som förra vinter undviker jag att gå ut och göra illa i mig utan håller mig till att ramla hemma i köket. Tillbringade förmidagen av fredagen den 13 januari 2012 på S:tGörans sjukhus med att försöka övertyga mig och personalen där att det nog inte var någon fara med mig men att det var bäst att de kollade upp det i alla fall. Det är inte nyttig att slå huvudet i stengolvet. Det var ingen fara med mig. En stukad hand och ett par islagna revben. Gör ont som tusan men läker av sig själv. Ingen hjärnskakning ingen hjärnblödning. Frid och fröjd.
Nu gör jag inte de här överhalningarna i köket så ofta. För ofta om jag får tycka det själv visserligen. Andningsproblem är mer ofta förkommande men sällan så allvarligt att någon behöver uppsöka sjukhus. andningsproblem är också mer jämt fördelade på familjemedlemmar. Det spelar egentligen ingen roll om orsaken till svårigheten att få luft är allergi, överkänslighet eller det nya kemisk intolerans det hela sammafattas i, andas är bra fortsätt med det. Botmedlen heter undvik. Sov inte på dunkudde, ta inte in växter, ha inte håriga husdjur, ät inte olämpliga saker i större mängd. Om det inte går att undvika medicinera i förväg, till exempel om du ska dyka i dammiga lådor.
Allt annat går över av sig själv. Att vara torr och fnasig i huden såhär års tillhör säsongen. det är ungefär som med byrålådor som sväller och inte går att öppna eller stänga. Det är lite irriterande men går över med tiden. Härom veckan fick jag syn på att sonen hade ett torrt rött område stort som en femkrona ungefär. Det satt i armbågsregionen men inte på själva armbågen eller armvecket så det såg inte så besvärande ut. i någon plötslig mammaomsorg talade jag om att det fanns nog någon mjukgörande kräm han kunde ha på om han ville eller så kunde han låta bli, resultatet skulle nog bli det samma i vilket fall som helst. Sonen förklarade att han trodde att orsaken till utslaget var morötter och att han skulle kolla vidare efter samband mellan morotsätande och kroppsutslag. Därvid la jag det hela till handlingarna och hade nog glömt bort det hela om det inte var för att vi besökte barnläkaren i ett annat ärende och pappa och tant barnläkare också fick syn på utslaget. Pappa påeldad sen tidigare av flickvänen sjuksköterskan framförde misstankar om psoriasis. barnlälaren höll med om det inte vore för att utslaget satt på fel ställe. det borde sitta på arbågen i sådana fall. Sen sa hon precis som jag hade sagt. Smörj in om du vill eller låt bli. sonen fick inte en syl i väderet och hann inte dryfta sina morotstankar.
Igår kväll konstaterade jag att jag var fnasig på rätt ställe, det vill säga på armbågen. Däremot trodde jag inte att det var psoriasis för det vilket jag talade om för maken. Jag förväntande mig inget svar utan återgick till att läsa på min dator så när Rasmus sa tork-låda visste jag inte varför. Närsynt disträ med näsan i datorn och rygggen mot Rasmus hade jag ingen aning om vad han gjorde eller läste. Jag utgick ifrån att han läste möjligen diskuterade han det ständigt växande tvättberget eller så var det en utveckling av Dunder & Braks hack-låda. Fast jag var lite nyfiken på vad en tork-låda är så jag frågade. Sen sa vi tork-låda till varandra flera gånger. Ja, alltså jag hörde och sa tork-låda, Rasmus sa torr-klåda. Det tog en stund innan vi pratade samma ord och stavning.
Nu är Rasmus också nyfiken på vad en tork-låda är.