Efter som den infaller ganska sällan hade rubriken kunnat vara: Dagen som inte finns, men jag väljer i alla fall min första formulering. en annan rubrik kunde ha varit: Ja, jag förväntar mig att mina kamrater är logiska och följer sina egenuppdragna regler.

Förr insköts skottdagen i Sverige mellan den 23 och 24 februari. Den 24 blev skottadagen i almanackan och namsdagarna flyttades fram en dag, numer är det den 29 som är skottdagen. Jag gillade den gamla ordning med den förvirring det skapade omkring de skrockfullheter som är förknippade med skottåret och skottdagen. Var det den 24 eller den 29 som kvinnorna fick fria?

Andra länder har andra traditioner om denna dag som ligger lite vid sidan. Det som händer den här dagen har inte hänt var temat för en film. Med det som tradition kan jag skriva här idag trots tangentbordsförbud.

En kompis oroar sig idag, den 29 februari, över att någon kvinna eventuellt skulle fria till honom. Eftersom han för några veckor sedan förklarade att han från och med nu gav upp tanken på att någonsin inleda ett förhållande för det gjorde så ont och var en så stor besvikelse när förhållanden tog slut så är det en naturlig och befogad oro. Speciellt som han är lite gammaldags och tror att faran för att en kvinna skulle fria bara infinner en dag en gång vart fjärde år. Det är nog bara kvinnor som lever kvar i den typen av världsbild som skulle vilja fria till honom. Tyvärr lever han inte i den världen där dessa kvinnor finns. De andra 1460 dagarna under en fyraårsperiod går han nog säker. Han har nämligen väldigt svårt att få ändan ur vagnen och skulle det lyckas har han svårt att få tummen ur så fria själv skulle han aldrig komma till skott att göra.

Plötsligt inser jag varför man arrangerade äktenskap förr. Det finns ingen naturlig koppling mellan de världar där de kvinnor och män av den här sorten lever. Idag förväntas vi fixa vårt eget äkteskapsmäklande. De här personerna får försöka finna sina tillkommande på större fester hos oss som hittat en person att leva. Det är mycket större chans att jag som tjej känner en tjej. Det är mycket större chans att jag som tjej känner en tjej som inte redan är någons flickvän. Halvsekelgammal och väldigt heteronormativ men med en bekantskapskrets som till 90% består av män försökta jag förr ordna jämna fester och skarvade då in med tjejkompisars tjejkompisar. Jag tyckte att det blev mindre lyckat med dessa sjukvårdsbiträden blandat med datornördar. De hade så lite att säga varandra. Kanske var det rätt tänkt i alla fall.

Nu för tiden gör jag mig inte lika mycket besvär i att försöka bjuda in extra damer för att matcha upp med antalet herrar. Vår bekantskapskrets består till 90% av män, alltså är det kraftig mansdominans på de festligheter vi ordnar. Jag kan förstå att det suger lite extra för de stackarna som är partnerlösa när de fester vi ordnar är förlovningsfest och bröllop eller gemensamma födelsedagar. Men du har som sagt ett val om du blir inbjuden sitta hemma och sura eller gå på festen och sura. Jag vill egentligen inte bjuda in vissa men jag är fortfarande ganska väluppfostrad och har något hum om god ton. Personen som uttalat sig nedlåtande om bröllop och giftemål slapp dock gå på vårt bröllop.