Jag har egentligen totalt internetförbud idag men det här är mitt eget hörn och sen småsneglar jag lite på facebook. Där är det så mycket allmändumt att det urbotadumpuckokorkade blir lite utblandat. Dagen bästa korkighet är Exptressens: lider du av omedveten stress? Hur fan ska jag kunna veta det.

Jag har ju sen länge retat upp mig på fenomenet mindfullness och det blev inte bättre av att jag hamnade på språkrådets hemsida där de tycker att man istället ska säga medveten närvaro. Jag väntar med spänning på Expressens “är du medveten om att du finns?”

Vissa ord med tillhörande fenomen smiter nästan obemärkt in i språket och vi tar dem till vårt hjärta och hjärnor utan att blinka även om språkrådet vill ha en försvenskning, andra ord har det svårare. Det stackars ordet hen är utsatt för en omfattande hatkampanj som för mig är helt obegriplig och mycket roande. Hur kan ett enda lite ord provocera så mycket? Varje dagstidning med aktning på nätet ger läsaren möjlighet att kommentera på vissa lagom kontroversiella artiklar. skulle någon i en kommentar eller som i DN fallet, gud förbjude, journalisten skriva hen i artikeln så handlar minst hälften av resten av kommentarena om användandet av ordet hen.

Hen är ju på intet sett nytt i svenska. Folk som vill visa på att det inte är nytt hänvisar till en person år 1984 men bekanta som jag pratat med säger att de använde det redan på 1970-talet omväxlande med den finska stavnigen hän. Finska har nämligen inte han och hon utan bara hän. Jag föredrar den svenska stavning för hän ser för mig ut som en han med ett par påhängda tuttar över ¨, hen känns mer mitt i mellan.

Nu kan jag inte skryta med att jag är hen-användare sen 70-talet eller ens 84 men ordet har funnits i min vokabulär i ungefär tio år och det är så praktiskt. Trött på omskrivingar som han eller hon och uppfostrad i att man säger inte den om en person.

Den är nämligen alternativet som en del hen-motståndare tycker att vi ska använda istället. Det låter så illa och fel i mina öron. Ibland vill man undvika ordupprepning, i avtal eller manualer till exempel, då är förslaget att skriva : om användaren får problem så ska den vända sig till… genom att använda den istället för han, hon, denna eller denne så har man undvikit problemet men det är inte snyggt. Om du tycker att det här är OK så ska jag bjuda in dig med respektive till mig med frasen. Du är välkommen hem till mig och om du har en partner får du gärna ta med den.

Hur många har en partner som vill bli kallad den? Jag är faktist mycket heller en hen än en den.