Överlever till min egen förvåning släktmiddagen ganska väl. Jag kan inte skryta med att att jag var hänsynsfull eller tillräckligt artig eller något i den väggen. Mitt uppförande kan sammanfattas i inte allt för gräsligt.

Eftersom mina svägerskor och min svärmor har en viss vurm för miljövänligt, ekologiskt och andra ord i den genren blir det ganska intressanta samtal. Jag anser mig själv inte vara speciellt miljömedveten och ger blanka fan i ekologiskt eller inte men jag reflekterar över för företeelserna.

Det jag funderar över idag, såhär dagen efter en överdos miljövänlighet är sopor. Vi bor i ett område där det fortfarande finns sopnedkast. Dessa är naturligtvis kopplad till en sopsug, men vi har kvar hålen i trappuppgången och behöver inte gå ut gatan i tid och otid med vårat avfall. Detta med bekvämligheten sopnedkast i trapphus tycks bli en sekellång parentes i svenskarnas skräpig historia.

Bor man i eget hus har man oftast soptunna vid tomtgränsen kom kommer och töms av sopbilen med bestämda mellanrum. Jag har kunnat följa utveckling på denna sophanteringsfront från 1964 i Strängnäs och från 1974 i Slagsta. Speciellt på det senare stället i ett villaområde där man till en början försökte begränsa biltrafiken inne i bostadsområdet som var på modet på den tiden. Från början var soptunnan av vanlig gallerplåtmodell monterad i ett plåtskåp inbyggt på utsidan förrådet som låg en bit in på tomten. Fastighetsägaren skulle hålla gångväg till detta utrymme så att sopgubbe kunde komma fram, öppna luckan frigöra säck och bära den till liten gallervagn storlek vanligt bilsläp dragen av mindre traktor som fick plats på dessa “bilfria” gator. Så småningom började man trots allt köra in den stora sopbilen på dessa underdimensionerade gator. Att öppna en dörr och montera loss en säck och sen bära den blev också bortrationaliserat. Ett plastkärl skulle på sopdagen ställas väl ute vid tomtgränsen. detta hade hjul i två hörn och kunde rullas till sopbilen för att fästas på den för upplyft och tömning. Där är vi idag. eller det var i alla fall vad jag trodde. Slagsta och Strängnäs är avvecklade för vår del och vi har som sagt sopnedkastet kvar.

Missförstå mig rätt nu. Jag tycker att det är jättebra att man underlättat det tunga jobbet sopgubbe med kärl på hjul och lyftanordningar på sopbilen.

Igår blev jag varse att man gått ett steg längre. Svägerskan berättade att de inte fått sin soptunna tömd för den hade stått åt fel håll. Man måste alltså ställa sin soptunna så att renhållningsarbetarna ska kunna fånga den med sin rehållningbilsafallskärlshanteringsmojt utan att kliva ur bilen. Uppenbarligen kan någon på sophämtningsföretaget kliva ur en bil för de hade fått en lapp i brevlådan om att tunnan stått åt fel håll.

En veckas missad sophämtning kan väl gå an men har man blöjbarn och fjortondagarsperiod är det värre. Nu visade det sig att de har sophämtning när de ställer ut soptunnan. I deras fall ungefär var tredje vecka. Det betyder att man när man vill ha sin soptunna tömd ställer man ut den på rätt ställe åt rätt håll och så blir den tömd. Man betalar också bara för antalet verkliga tömningar.

Det här verkar jättebra i första svängen, win-win-win för alla. Jag är ändå inte riktigt övertygad fast jag tror ändå att min resonemang till slut kommer att det faktist är det bästa trots allt.