Katarina kastar bajs

Jag är lite trögtänkt. Det kommer nog med åren. Som tur är har jag tre söner som kompensation som kan hjälpa till och tänka eller ge kompleterande information när min inte räcker till.

Eftersom det är en ny familj och jag inte riktigt är med på noterna om hur man bör uppföra sig får jag ofta ett “men så kan ni ju inte göra” som svar på mina förslag. Så ny är det egentligen inte och jag borde ha lärt mig att hålla tand för tunga men blir lite konfys av att olika regler gäller vi olika tillfällen och olika familjemedlemmar. Igår gick det till exempel alldeles utmärkt att det ena paret drog iväg och turistade och lämnade sin son kvar i pant men inte för det andra. Vi blev kvar och jag fick än en gång inte se det museum som ligger bara ett par mil bort och som hägrat ett par år nu. Framförallt passade det sig inte att vi idag när vi ska åka tar den där omvägen på två mil när som jag tycker vi ändå är i närheten för det ligger ju inte på vägen dit vi ska.