Vi var på en mycket trevlig fest igår. Jag hoppas vi alla blir inbjudna till fest hos inbjudaren igen för det var mycket trevlig men gästerna inbördes hade väldig olika åsikter om diverse saker.

Jag fick för första gången träffa höghusmotståndare och fick en inblick i hur de tänker och vad de har för argument. Tyvärr är jag själv väldigt dåligt påläst och kunde inte argumentera emot på ett sakligt sätt. Nu tycker jag inte att de argument som framfördes var så värst övertygande. Jag förstod aldrig varför det var ok att bygga höghus i Hong-Kong men inte i Paris och vad det egentligen hade med Stockholm att göra.

Argumentet “jag tycker den där sortens hus är fula” är inte heller gångbart tycker jag. Jag vet inte om han menade vad han sa eller om han bara ville provocera i sin uppdelning av “förortshus” som han inte tycket passade i innerstan och andra som han tyckte lämpligare hus. Jag har inget emot dessa som så kallade förortshus på utsidan även om jag håller med om att insidan saknar en hel del vett och sans i frågan om byggdetaljer men då är vi tillbaka till personlig tycke och smak igen.

Den motivering mot riktigt höga hus som framfördes och som jag måste gräva vidare i var breddgradsmässiga. Den var riktigt spännande och helt ny för mig.

Jag hade säkert köpt breddgradmotiveringen om det inte var för att de använde det vid tre olika typer av argument vilket, tyvärr, försvagade det hela ganska mycket. Den första var solinstrålningsfaktorn. Den kan jag köpa. husen står i skuggan av varandra om man bygger höga hus tätt. Olyckligtvis för de argumenterande herrarna hade jag hört hela historien om Tors torn och skugga på min balkong där någon räknat ut att hon skulle få fyra minuter mindre skugga under den soligaste månaden under förutsättning att det verkligen var sol. nästa gång var argumentet att på grund av klimatet på våra bredggrader kunde man inte bygga höga hus. Riktig var dessa breddgrader var i siffror fick jag aldrig reda på. Vad den tredje motiveringen innehållande breddgrad var kommer jag inte ihåg. Kanske för att jag då slutat lyssna då de tycktes använda meningen som någon slags förstärkning. det blev någon slags Peter Carlsson-motvering i stil med två bussar kan inte mötas där så vi måste riva, till exempel hela gamla stan i Stockholm