Katarina kastar bajs

En liten förklaring till varför vi behöver ett musikrum.

Ibanezen
Studentpresent till Rasmus från hans föräldrar 1991.

Akustiskt stålsträngad gitarr. Vår bruksgitarr som får följa med när vi tycker att vi behöver ta med en gitarr. Det är den som äger gitarrfodralet. Den är dock lite för bred i halsen för att jag ska vara riktigt till freds med den.

Halvakustiskern
Rasmus 30årspresent från föräldrar och syskon.

Elgitarr som går att koppla in roliga saker i och går att koppla till roliga saker. Den gitarr som går att koppla till datorn. Klart bättre än sin föregångare som nog gått till de sälla jaktmarkerna vid det här laget.

Pappa Sixtens orkestergitarr
En fin Levin av okänd ålder.

Tillhör egentligen min son men bor hos oss till sonen slutat bo i en flyttlåda. Är oftast undanstoppad i gitarrfodralet men byter plats på väggen med Ibanezen eller Halvakustikern när någon av dem får följa med på resa. En del i vår bekantskapskrets har synpunkter på denna extra femtonspelsgitarr och tycker att vi kan göra oss av med den, underförstått tar gärna hand om den åt oss. Möjligen tycker de att sonen kan ta hand om den själv. Vi däremot är glada över att det numer bara är en av morfars okestergitarrer som bor hos oss. Den andra sonen bor i en större flyttlåda och kan ta hand om sina arveinstrumet själv.

Katarina barngitarr
En gitarr specialbyggd till en liten Katarina av hennes pappa Sixten. Jag har alltid haft den.
Den har en smal hals som mina små fingrar når runt. Den har en mindre resonanslåda så jag kunde nå över när jag var liten. Den har som sagt hängt med ganska länge och var på renovering hos min pappa men han hann inte riktigt göra färdigt. Jag tänkte länge gå iväg till Gottfrids med den så de kunde fixa upp den åt mig men sen beslöt jag mig för att byta instrument och köpte ett annat hos dem.

Mandolinen
Jag köpte den till Rasmus för jag tyckte det fattades en mandolin.

Det här är det enda instrument som ingen av oss spelar. När Rasmus bodde i sin lilla etta hade han sina instrument hängande över sängen, elgitarr, akustisk gitarr, banjo och fiol. Jag tyckte helt enkelt att det fattades en mandolin. Jag hängde ganska mycket på loppis i Skärholmen och hittade den där.

Den kineiska fiolen
Rasmus mamma och pappa köpte den i Kina. (Ni börjar förstå varför Rasmus mamma inte kan säga något om alla våra instrument.)

Rasmus vanliga fiol. För att det var det han spelade. M och P har någon gång sagt att om de vetat att Rasmus skulle framhärda så hade de köpt en bättre fiol.

Altfiolen
Jag köpte den på loppis i Skärholmen. Av samma kille som jag köpte mandolinen av.

Det är egentligen altfiol Rasmus spelar. I ett svagt ögonblick lovade Rasmus spela fiol i datasektionens spexorkester. Den är kanske inte bättre än den vanliga fiolen men det är en altfiol i alla fall.

Arvfiolen
Min arvfiol som tillhört min farmors plastpappa.

Det är förmodligen husets bästa fiol om någon skulle förbarma sig över den och göra i ordning den. Ibland har vi funderingar på att ta alla tre fiolerna och gå någonstans och byta in dem till en riktigt bra.

Banjon
På långlån från Per Erik.

Ett instrument som faktiskt har varit hos Gottfrids och hälsat på för att sen bli ompysslad hemma. Omsträngad från vänster till högerhandsfattning och nytt skinn. Rasmus var musikn0lla när han började på KTH. Som n0llan kanske man kommer undan med att spela fiol på hamburgerresturang under n0lleuppdrag. Att spela fiol i SMusK är mer ovanligt. Nu blev det inget spel i SMusK alls för Rasmus på något instrument det blev Emmisionen istället och datortangentbord.

Sopranflöjten
blockföljt som jag fått av mina föräldrar 1970

Min alla ska spela flöjt ett år först i musikkolan flöjt. En blockflöjt i trä. Det jag spelar och kan spela på. Det är där jag har mina noter. Det är den jag tar fram när jag ska klura ut hur något låter.

Altblockflöjten
Köpt på loppis i Skärholmen. (Ni har hört det förut)

En större blockflöjt i trä stämd i F istället för C. Låter bättre och djupare men jag är inte lika hemma på den som på den andra. Är en fånig modell som har en klaff. Andra altflöjter jag har träffat har inte haft någon klaff alls och tenorflöjter har haft två.

Tenorflöjten
Inköpt förra hösten 2011 på Gottfrids.

Det här är en önskedröm som gått i uppfyllelse. Efter att ha insett att jag aldrig kommer att lägga ner den energi som behövs på att lära mig spela gitarr så bestämde jag mig för att fortsätta utvecklas på det jag kan spela. Jag hade tidigare en tenorflöjt i plast med två klaffar som jag köpt av min favorithökare i Skärholmen men den är på avvägar just nu. Den här är av trä och saknar klaffar. Den är precis som en sopranflöjt stämd i C så jag vet var jag har mina toner.

Korgsynten
Köpt av en kompis som blev för trångbodd

Vårt vardagspiano. Det som står framme. lätt att koppla in ljud till så att det låter där man vill, i hörlurar eller i stereon. Anslagskänslig och polyfonisk. Inte 88 tangenter men ganska många.

Keybordet Roland
Gåva av en god vän för som tyckte det behövde ett bättre hem där det blev gullat med då och då.

Inte lika lätt att få ljud ur men med fler tangenter. De tangenter man kopplar till datorn när man ska leka musik om man inte är gitarrist. De saknar förnärvarande underrede så pianopall har fått en ny betydelse.

Analogsynnten
Rasmus har fått den i födelsedagspresent av sina föräldrar för länge sen.

En gammal trotjänare med hela fyra oktaver. Den står ofta undangömd på högkant i något hörn. Mycket effektiv att ta fram när någon efter att ha betraktat alla stränginstrument beklagande säger att hen bara spelar piano.

Waltons Irish Whistle
Har Rasmus fått i julklapp sin bror.

Den här ska vi lära oss spela på så småningom. Det är en utmaning för oss båda fast på olika sätt. Rasmus som är ovan vid blåsinstrument brukar ha svårt att få ljud i dem. Jag som vet hur man blåser träinstrument men även kan få ljud ur en trumpet blir förvirrad över att man blåser den här på ett helt annat sätt.

Trummaskinen
Inköpt av Rasmus för ett par år sen för han ville ha en sån.

Liten trevlig sak som man kopplar till datorn.

Övriga saker som låter
Det finns andra saker som nog också räknas som musikinstrument om man är på det humöret. En konstiga träpinnen som man ska snurra i ett snöre. En mycket vacker snidad flöjt som trotsar alla försök att låta vackert. Båda får nog räknas in i kategorin prynadsföremål mer än som musikinstrument. Mungiga, nästan helt munspel och näsflöjt i plast är i gränslandet till leksaker.

Instrument vi inte har kvar längre
Om ni tycker att detta verkar vara en orimlig massa instrument så ska ni veta att vi har gjort oss av med en hel del instrument. Vissa instrument har vi inte ens släpp in i vårt hem.
Rasmus gamla elgitarr har som sagt gått till de sälla jaktmarkerna. Likaså min gamla akustiska gitarr Gullet. Två blockflöjter har försvunnit i de senaste årens flyttsnurr. En son har tagit hand om sin orkestergitarr. Samma son fick även klarinetten. Sixtens en gång så fina ekelplanka har vi slängt. Pianot från Rasmus farmors föräldrar lyckades vi tacka nej till, det fick ett nytt hem i Skåne. Den mycket smala elståbasen har vi lämnat tillbaka till Per Erik som lånat ut den till nästa son och morfar Yngves gammla ståbas fick ligga kvar på vinden när vi flyttade.