Katarina kastar bajs

Får länken till www.openstreetmap.org av maken. Vi kollade igår på hans skärm och nu vill jag på egen hand titta vidare. Jag gruffar över att det inte ser likadant ut på min skärm idag som det gjorde på hans igår. Rasmus påpekar att det finns olika inställningar och att man kan ändra på diverse parametrar. Jo, det har jag förstått. De är inte det som irriterar mig. Det var större igår och man såg mer… vilket beror på att han har dubbelt så stor skärm som jag… tröttmössa var ordet.

Målet med övningen igår var att plantera en bok i readcyklinghyllan vid Årstabergs pendetågsstation. Jag skulle ha bytt bort boken redan vid stora bokbytardagen i maj i år men det blev inte av. Men vad är mer passande än att ta en cykeltur med en bok till readcylinghyllan?

Att det inte blev den vanliga vägen berodde på två orsaker. Dels hade jag sett en spännande gångbro från bussfönstret, dels hade svärdottern frågat om vilken gångväg som är närmast från dem till pendeltåget. Eller snarare vilken väg som är närmast från pendeltågsstationen och hem när man står med två hungriga och trötta barn i vagn och inser att det är knökfullt på bussen och nästa buss går om en halvtimme (och den kommer också att vara knökfull).

Min spännande gångbro visade sig sluta i ett inte fullt lika spännande industriområde. När vi cyklat genom industriområdet hakade vi på den vanliga cykelvägen och gångvägen igen för vidare färd mot vårt mål. Det vill säga det fanns ingen uppenbart kortare och mer direkt väg från det hållet vad jag kunde se. Det är väl inte det ideala att trava genom ett lastbilsfyllt industriområde med två små barn men om vägen är mycket kortare kan det trots allt vara ett bra alternativ.

Nu har vi undersökt vägen till och inte hittat något bra alternativ. Nu återstår från. Det finns nämligen en gångbro bortanför pendeltåget som går över vägen. Svärdottern har sett den och undrar vart den leder. Kommer man hem den vägen. Jo man kommer säkert hem den vägen men frågan är hur långt det är och hur smidigt.

Rasmus som är den som cyklat mer i närområdet visste inte riktigt var man hamnade och funderade på om det finns en till gång och cykelbro till sen för att ta sig vidare åt rätt håll. Det hela kändes som ett spyrospel, men om man går där och sen där och sen kan man hoppa över där… Det enda Rasmus visste var det med säkerhet fanns en hel del sega uppförbackar. Inte direkt en övning man vill göra IRL sent på kvällen är man ska upp och vara pigg morgonen därpå. Övning får därför anstå till lämplig helg eller semester är vi packat med kaffekorg och bok och kan stanna på vägen och ta rast.