För att undvika att jag blir stående i Högdalen, Gullmarsplan eller Älvsjö en halvtimme i väntan på buss mitt i natten tar jag cykeln till Rågsved. På kartan är det cykelväg hela vägen. I verkligheten på cykel är det knepigare att hitta var den är tänkta att gå.
Den första delen av den skyltade cykelleden hittar jag av misstag när jag väljer att köra omväg höger hemifrån bara för att jag är lat. Det var inte alls den vägen vi visade våra vilsekomna turister den där natten. (Hoppas de hittade i alla fall.)
Trots total avsaknad av vägledning i mångvägskorsningen väljer jag att vika av istället för att som naturligt vore fortsätta rakt. Att jag väljer att vika av beror på att jag cyklat och gått den vägen tidigare med små barn som är hemtama i området. Jag kommer upp precis där jag förväntar mig men är väldigt osäker på att detta verkligen är cykelväg över den smala bron. Det kanske bara är gångväg just över här och det är meningen att vingliga cyklister ska ta en annan väg trots att jag möter andra cyklister. Efter smala bron vidtar dock cykelbana igen, för att ett par hundra meter senare spårlöst försvinna.
Andra gången jag cyklar mot Rågsved tar jag mig trots tidsbrist tid att försöka leta reda på cykelbanan igen. Bortanför centrumet hittar jag en vägledningsskylt, gömd bakom ett träd, som tyder på att jag skulle komma från det håll jag gjorde. Det känns inte som om den går genom centrum där jag ska kryssa mellan barnvagnar och rollatorer men jag vet faktiskt inte. Just den här biten får jag försöka titta på en karta hur de har tänkt. Alternativet är att cykla tvärs över en parkeringsplats mellan parkerade bilar och tvärs över en gata.
När jag hittat min cykelväg igen är det en sån där härlig dubbelriktad bred kombinerad gång och cykelväg som folk i forum gärna vill uppfostra andra om hur man använder. Det är Rally-Calle Cykelbyxa, Vovve Långkoppel och Tulta Treåring i härlig blandning. Är man bara medveten om detta och lägger in tio minuter krypcykling i sin tidsplan så är det inga problem. Jag tror att alla försök till att separera gångväg och cykelväg här i alla fall skulle resultera i att alla använder alla vägar till allt i alla fall. Jag har sett det i Rålis vid Thorildsplan där man i planeringen tänkt rätt men sen blir det fel i alla fall.
Mitt i denna härlighet står i alla fall en fullt synlig skylt. Den säger att jag ska svänga 90 grader höger för att komma till det som ligger rakt fram. Första gången ignorerade jag den för jag kom ihåg att vi trasslat oss upp där framme bakom på något sätt i alla fall vid en tidigare utflykt. Dessutom vet inte alls var jag hamnar om jag kör 90 grader höger. Senare på väg hem har jag sällskap med maken som provat 90 grader höger på vägen dit. Utan honom hade jag aldrig hittat nerfarten. Så även om den är fint skyltat åt ett håll är det nästan omöjligt att spontant hitta från andra hållet.
Andra gången så vet jag alltså att denna 90 grader höger är rätt väg och jag kommer mycket riktigt upp där vi for ner förra gången. Problemet är bara att den här gången är jag återigen ensam och jag är på väg åt motsatt håll mot vad jag och maken cyklade tillsammans. Över nästa bro är nämligen cykelbanan separerad i norrgående och södergående trafik med bilvägen mellan. Även om jag skulle komma ihåg exakt hur vi cyklade hem just där skulle jag hamna mot trafiken över bron. Trots att jag försöker följa cykelledsskyltarna känns det väldigt mycket som jag uppe på trottoaren och härjar och jag blir än en gång tvungen att leda cykeln genom centrum i jakt på cykelväg trots att jag denna gång gjort rätt vid 90 grader höger.
Över bron är det som sagt finfin separerad gångväg och cykelväg och cykelvägen ska vara uppdelad i norrgående och södergående på var sin sida vägbanan. Om gångtrafikanter också förväntas dela upp sig på respektive gångväg åt norr och söder vet jag inte. Det här hindrar naturligtvis inte att det finns gående i olika riktningar och mötande cyklister i cykelbanan men det är bara att “plinga glatt” som det stod i en kommentar på ett forum.
Men vad är det som vara för evigt. Helt plötsligt tar cykelvägen slut. Den bara går upp i bilväg helt plötsligt eller är det meningen att jag ska fortsätta på trottoaren? Semestertid och inte mycket trafik cyklade jag genom rondellen och upp för backen förbi busshållplatserna och upp på cykelbanan som uppstår ur tomma intet på andra sidan. Rusningstrafik vid fem med buss och lastbilar och en övningskörande motorcyklist kör jag inte den vägen. Efter som det är mina gamla tassemarker väljer jag en annan väg. Jag bodde i området 12 år som barn men har aldrig cyklat området. Det var för övrigt långt innan fenomenet cykelbana var påtänkt. Jag svänger alltså ner där jag vet att det går att komma fram. Döm av min förvåning när jag stöter på fina cykelledsskyltar. Det är meningen att man ska cykla den här vägen. Eller ska man det? Det råder lite delade meningar om det visar det sig lite längre fram där någon lokal förmåga byggt lite pingvinfällor mitt i cykelvägen. Det mest elaka är en avbruten brun stolpe mitt i den svarta asfalten. Lyckligtvis är det dagtid första gången jag får syn på den så jag vet att den finns där jag jag ska kryssa hem i mörkret.
På väg hem är det färre skuttande barn, äldre damer med rollator samt läskiga lastbilar ute. Jag passar på att utforska hur de har tänkt vid vissa passager. Mitt svar på den frågan måste nog bli: inte.