Det här är min bild av den senast stormen i vattenglaset. Uppgifterna jag har fått genom att läsa olika artiklar på nätet. Dessa måste ju enligt de framförda teserna antigen vara halvsanna nyhetsartiklar eller debattartiklar som är skrivna av opinionsjournalist som gör som de vill, så vad som verkligen är sant vet ingen.
Där faller jag i gropen igen och ska som alla andra kommentera den senaste stormen i vattenglaset Sverige. Det är naturligtvis mer viktigt att diskutera huruvida en kollega skildrat sanningen och hela sanningen i ett reportage och hur sen kollegans kollega skildrat sanningen och hela sanningen än att ta tag i det verkliga problemet.
När jag började skriva det här inlägget trodde jag att debatten, eller vad nu saken kallas, handlade om faktafel. Det visade sig fel. Redan där har det hela gått över styr och det hela bevisar sig självt. Jag hade uppfattat det som att en journalist hade skrivit en bok om andra journalister och deras faktafel. Denna bok innehöll minst ett faktafel. Förlaget pudlade och gjorde en inbladning med rättelse. Nu dras upplagan in och man gör ett nytryck.
Efter att ha läst på lite förstår jag att boken handlar om att journalisten vinklar saker. Är någon förvånad? Bokskrivaren menar tydligen i sin bok att dessa journalister som hon kallar nyhetsjournalister har ett ansvar att (be)skriva sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Där betoningen alltså ligger på hela. Tesen är att om man som nyhetsjournalist glömmer att berätta att personen fick sin sjukpenning sen, person blev erbjuden ett omställningsbidrag osv så har man ljugit.
Problemet är att hon själv görs skyldig till det hon själv anklagar andra för i sina skriverier. Det är lite skarvande, det är lite underhållande av uppgifter och ett litet faktafel. Detta vore inte ett problem om hon sa, oj hoppsan det blev fel. Nej, istället hävdar hon att det gäller andra regler för henne för hon är ju en opinionsjournalist och då får man skriva lite som man vill. Under förutsättning att man talar om att man skriver som man vill förstås. Frågan är om hon alltid är denna typ av journalist och man kan anta att hon skriver lite som hon vill. Är det så vi ska se hennes bok? Hon skriver lite som hon vill och tycker?
Jag undrar också hur många olika sorters journalister det finns? Vi har här nyhetsjournalisten som tydligen förväntas rapportera enligt någon amerikansk domstolsfilm med sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen. Vi har opinionsjournalist som får skriva vad hon vill med vilket underlag och med vilka påstående hon vill bara hon klargör för det. Finns det fler journalist typer och vilka regler gäller för dem?
Det är möjligt att det hela bara är ett enormt bra arrangerat pr-jippo men hade hon inte kunnat räkna ut att hon själv skulle bli granskad av sina kollegor när hon trampar dem på tårna? Skillnaden mellan en hyresrätt och bostadsrätt är inte lite och inte ett mindre fel. Hoppas journalistskolorna köper in både den nu tillbakadragna upplagan och den nya och använder som läromedel. Vi får även hoppas att journalistskolorna lär sina studenter att saker som heter samma sak inte behöver vara samma sak. Det var lite pinsamt att hon misstog artiklar som handlade om en travhäst för artiklar om en illa beryktad stadsdel.