Det var med viss oro jag gav mig iväg mot min kurs i tisdags. Det som hände på tunnelbanan för en dryg vecka sen sitter fortfarande färskt i minnet. Det här var min fösta resa sen dess för jag har varit hemma och varit sjuk. Det hade varit skönt att ha åkt nån gång tillsammans med Rasmus innan jag skulle göra det på egen hand men nu blev det inte så.

Det gick jättebra. Bussföraren var ett under av solsken och artighet. Han kom med bussen i tid till hållplatsen och åkte inte före avgångstid. Något som är väldigt ovanligt vid min busshållplats. På tunnelbanan undvek jag att sätta mig just på den förhöjda handikapplatsen. Inte för att det var någon som reste sig för mig heller. Mina medpassagerare fick därför se en dam med käpp hasta sig genom vagnen för att i tid till avgång slänga sig ner på ett ledigt säte.

Även om jag inte åkt med lokaltrafiken den senaste veckan har den på intet sätt undgått mig. I början av veckan skrev några politiker en debattartikel i en stockholmsbaserad morgontidning där de berättade hur de skulle bygga ut tunnelbanan samt fler bostäder i Stockholm. Jag avfärdade ganska snabbt artikel som valpropaganda. Ett ganska ofarligt område för ett antal politiker från ett antal olika partier med olika åsikter att enas om. Alla som bor och verkar i Stockholmsområdet håller i stort sett med om att kollektivtrafik och bostadssituationen kunde vara bättre. Hur det skulle finansieras och var dessa bostäder skulle byggas undveks naturligtvis på politiker vis i artikeln. Det är ju där det skiter sig på partinivå eller väljarnivå. Det faktum att det var politiker på riksdagsnivå och inte regionalnivå med beslutsrätt i Stockholm verkade undgå folk som hakade på och hade åsikter.

Något senare samma dygn publicerar samma tidning en artikel illustrerad med samma fina nya tunnelbanekarta- I den artikeln hade man pratat med de lokala politikerna från ett av partierna. Det är den artikeln som min utsocknes boende kamrat postade en länk till som trådstart i ett forum jag frekventerar. Tråden kom att handla om hur folk kommer att resa och vad händer vid de redan idag trånga stationerna när folk från 70 000 nya lägenheterna vid de nio nya stationera ska in och byta sardinburk där de med. En inflyttad Stockholmsbo svänger sig med fraser som att de kan ju byta och det är nog tänkt att.

Jag har en känsla av att hans resonemang ligger väldigt nära sanningen. Planerarna har nog tänkt sig att folk ska byta vi vissa ställen. Nu fungerar sällan folk som man tänkt sig. Under förutsättning att hans och andra i trådens resonemang om stationsutformning gäller kommer folk att byta där och då kommer den efterfrågade avlastningen att ske. Skulle omstigningen däremot vara på det sätt som jag befarar med planskilda spår och labyrintiska gångvägar mellan så kommer omstigning att ske där det känns som kortast gångväg och mest rationellt att byta.

Mina tisdagsresor är ganska bra exempel på vad som känns kortats och effektivast och fortfarande är trevligt. Att gå till närmaste busshållplats och ta bussen där ifrån för att sen åka tunnelbana tio stationer och dessutom byta tunnelbana på vägen känns kortare än att gå till busshållplatsen lite längre bort och komma till rätt tunnelbanelinje med en gång och med den bara åka nio stationer. Det som kanske är effektivast, förmodligen så som planerarna har tänkt sig att man ska resa, är att hoppa av den första bussen lite tidigare och där ta pendeltåget in till stan och där byta till tunnelbana. Den resan tycker jag däremot inte är lika trevlig. Den resvägen tar jag bara när jag känner att jag inte står ut med att få ryggraden söndersliten mer av rallykallechaffis och jag har så gott om tid att jag hinner vänta två missade pendeltåg.