Det är inte så lätt att få fram att jag går med käpp för jag behöver det inte för att jag ska vara utklädd. Genom att ta av min den fina utstyrsel och sätta på mig jeans igen så blev det genast mer uppenbart att min käpp inte var ett tillbehör utan ett gånghjälpmedel. De kanske tyckte att min kryckväska som jag inte plockade bort och som skar sig ganska mycket både till käpp och kläder var något lite chickt och nytt tillbehör som de själva kommer att ta upp på nästa fest. Det samma gäller kanske för reflex och brodd som också satt kvar.

Jag vet inte om de andra deltagarna trodde att den rullstol med tuta och kugghjul på som en annan deltagare använder också var något slags tillbehör. Tyvärr är hon lite för dålig på att använda tutan och folk lite för dåliga på att flytta på sig. Alternativet, att som hennes rullstolsförare gjorde, nästan klippa hälsenorna på den som står framför är inte ok. Speciellt inte som den som stod framför är en timid farbror på 68 år. Jag tolkade det mest som det var ett misstag från rullstolsdragaren. Han skumpade över rälsbitar och träkanter inne i utställningen sen så det skar i mig bara av att titta på.

Visst visar jag hänsyn till människor som använder rullstol eller går med rullator eller käpp. På samma som jag förväntar mig att folk ska ta hänsyn till mig när jag går med käpp. Den är en är en signal om att jag kanske behöver sitta på bussen eller tunnelbanan. Den kan vara bra att hålla upp och visa när man satt sig på tunnelbanan och elaka tanter tycker att de ska sitta just på den platsen och skäller på en. Det kanske tar mig fem sekunder extra ut genom dörren om jag stoppar upp trafiken ut ur rummet eller bussen för att personen med rullstol eller barnvagn ska komma ut först men om folk hela tiden tänger sig förbi så kommer det ta tvärstopp och ta fem minuter för alla att komma ut. Så ibland får man gå före i kö. Däremot finns det vissa köer man inte får gå före i. Inte i kassakön och inte i toalettkön.

Jag gissar att museet tidigare haft könskodade toaletter. Det finns ett litet rum det där det finns två toaletter, sen finns det ett lite större rum med tre toaletter samt ett skötbord. Jag gissar att den med två toaletter har varit herrarnas och den med tre toaletter och skötbord varit damernas men nu är båda rummen både och. Förutom detta finns det en handikapptoalett. Jag har försökt dressera folk att alla får gå på handikapptoan. Det är en toalett som vilken annan som helst. Tillslut har folk verkat fatta det och toakön går alltså en sjättedel snabbare. Kommer det en person med rullator eller barnvagn eller rullstol så fixar man in personen ungefär i tågordningen. Damer med stora klänningar vill också helst gå på den toa som är bäst med svängrum. det löser sig som sagt ganska smidigt. Damer med desperat blick som mumlar något om laktosintolerans får också gå före i kön. Däremot får man inte använda rullstolen som murbräcka och tränga sig före minst sex personer i kön och hävda att man har bråttom och måste in på just den toan. Jag hade nämligen också bråttom in på just den toaletten och jag stod före i kön. Så när hon kom forsade med sin rullstol och sa att hon hade bråttom så påtalade jag att det var fler som också hade bråttom. Men det fick jag inget gehör för. Men frågar om man får gå före i kön inte bara kör förbi trots att folk protesterar.

I morgon kommer jag inte att flytta på mig när hon måste fram. Inte i kaffeserveringen som jag gjorde fredags och inte i eller ur något programrum. Hon får vackert vänta på sin tur för jag har nämligen lite bråttom.