Jag ägnar min torsdag åt ett uppsamlingsheat i stan. Inser när jag färdigheatad hamnar på Stacken att mycket av det jag uträttat hade jag kunnat göra hemmavid och att maken nog inte alls hade haft så mycket emot att flänga runt på stan och göra mina ärenden sin första semesterdag. Jag som ville underlätta för honom. Det är så dax då.
När jag med andan i halsen dyker upp en kvart för sent på den restaurang där folket brukar träffas för gemensam middag innan stackenkväll är det ingen annan som har anlänt. Inte ens Rasmus. Lite snöpligt kanske när jag nu för en gång skull infinner mig på plats istället för att bara få maten hemlevererad i låda. Alla verkar lika sega idag som jag brukar vara i vanliga fall.
Inte ens i Stackenlokalen finns det till en början andra än herr och fru Kaj. Rasmus kan i lugn och ro hjälpa mig med den sista punkten på lista, fixa så att det går att använda universitetsnät på min dator. Så när resten av folket dräller in och jag förbannar mig själv för att ha glömt mina hörlurar sitter jag och läser mejl som jag skulle ha läst för två månader sen. Nåja det är bara bita i det sura äpplet och var trevlig. Jag konstaterar att fått två påminnelser avskickade med 15 sekunders mellanrum om att jag bör tenta av min mattekurs. Jag borde inte få en enda. Jag är väldigt noga avförd från båda linjerna där kursen ingår och borde ha ramlat ur rullorna men jag antar att det är ett slags spam för att få tillbaka gamla syndare.
Kompisen beklagar att jag fortfarande inte är frisk men tillägger att man inte får tenta om man är sjukskriven. Han har nämligen koll det visar sig. Han inskriven vid Stockholms Universitet. Inte nödvändigtvis för att plugga utan för att som han säger: behålla sin SGI eftersom hans egen firma inte genererar pengar. Vänta här nu säger min hjärna. Trots att jag tycker så hjärtligt illa om dessa förkortningar som folk använder lite slarvigt så brukar jag ha koll vad de betyder. SGI betyder på ren svenska sjukpenninggrundande inkomst. Var det inte just den mannen som för två månader sen tycket att en till oss gemensam bekant som bytt bransch var helt dum i huvudet och att det fanns massor av jobb i databranschen. Han räknade upp en hel del företag, också de i form av förkortningar, där jag insåg att vår gemensamma bekant nog skulle betrakta ett jobb något av dessa företag jämställt med att sälja sin själ till djävulen. Att i det läget helt byta bransch verkar helt logiskt för mig. Jag tyckte då att personen var lite inskränkt, men det sa jag inte, som inte kunde inse att man kunde byta bransch även om man var jävligt duktig på det man gjorde. Nu står vår vän som sa att det finns jättemånga jobb här och säger att han måste vara inskriven vid universitetet för hans firma inte generar pengar. Var är alla de jobb han påstod fanns för två månader sen? Borde han dessutom inte vara glad att någon lämnat branschen om det nu är så ont om jobb så han måste fippla för att behålla sin siffror hos myndigheterna.
Nästa gång ska jag verkligen komma ihåg att ta med mig mina hörlur och se ut som om jag inte vill störa folket med musik.