Katarina kastar bajs

När ilskan har lagt sig och impulsen att bara skita i allt och lämna tillbaka allt jag köpt gått över så vidtar jakten på den fjärde accessoaren. De hade nämligen bara tre och inte fyra tillbehör i affären. Det fick gå ändå då. Jag funderade på Lilleman som är 6 månader verkligen behöver och om det möjligen var lite barnsligt för 6åringen och han skulle ha något annat till istället. Tillbehöret var mest avsett som något praktiskt för Bonus som fortfarande är lite långsmal i anatomin. Nu var det mer så att jag skulle ha exakt samma för att jag inte skulle få mer okvädningsord om att jag var orättvis.

Jag startar min jakt i det stora varuhuset i kedjan som ligger närmast där jag bor. Där har de inte tillbehöret av rätt färg men de har tärnljus av en bra sort. På det här varuhuset är luciakläder och övriga luciasaker samlade på barnavdelningen och inte på ett eget ställe. Även om de inte har det jag vill ha av rätt färg kan de kolla om det finns på något av de andra varuhuset i stan. Odenplan har tre kvar, det finns några fler vid Fridhemsplan och slutligen så säger datorn att det finns i city där de var slut i tisdags.

Ett tag funderar vi på att skicka min bärhjälp till ett ställe och mig till ett annat för att optimera så att vi verkligen får tag på det vi ska. Men min bärhjälp är ju med för att jag ska handla andra tunga saker som jag inte orkade få hem själv i tisdags. Så vi styr kosan mot city och slöjddetaljer för att ta eventuella Åhlens i den mån det finns tid kvar sen.

Nu visar det sig att Åhlens har öppet en timme längre än vad vi tror och förmodligen alla andra också för varuhuset gapar tomt på besökare. På barnavdelningen gapar även duplohyllorna tomma. Lyckligtvis hade datorn rätt och jag fel, det vill önskar köpa finns där. Nu har vi klarat av fyra av sju barn.

Riktigt allt lego är inte slut. Vi har pratat om att köpa legobitar till de tre andra barnen. Mest för att det är vad vi köper till egna och andras barn, legobitar och böcker är vår grej att ge bort. Problemet är att två av dem är i stoppa allt i munnen åldern och den tredje är enligt föräldrarna stor nog att leka med smålego. Jag är för att även fyraåringen ska få duplo men jag vet inte om föräldrarna tycker det är ok. De gav honom smålego redan förra julen. Fast sen står den där i hyllan, smålegokartongen som bara är så rätt. Det står visserligen från 6 år på den men det bryr jag mig inte om. Längst ner på en hylla hittar vi även några vilsna duplokartonger lagom stora för småknattarna. Det blir visserligen inte lika till de tre barnen men det känns i alla fall rimligt och rättvist.

Vad det gäller de vuxna tror jag att vi helt enkelt struntar i julklappar oss emellan.