Ibland är det väldigt tur att saker och ting sker i en viss ordning.
Jag är trött och går på reservkraft. Att ge sig ut i julhandeln och hitta passande julklappar till sex små pojkar och en liten flicka är inte det lättaste. Till saken hör att dessa små barn är fördelade på två kusinskaror där det förekommit syskonrivalitet hos föräldrarna. I den ena syskonskara är det nu taget till nästa generation. En pappa som noga bevakar att hans barn får lika mycket som kusinerna får.
Tisdag och onsdag i den här veckan var jag trots allt ute på stan. Tisdag lite mer intensivt än jag tänkt mig. Svärdottern ringde på måndag kväll och undrade om jag kunde hämta Bonus hos dagmamman och möta henne vid Odenplan på tisdagen för han skulle till öronläkaren på Sabbatsbergs sjukhus. Bonus går hos dagmamma i huset bredvid där jag bor och min kurs är på tisdagar vid Odenplan. Så visst inga problem. Sen är det ju det där med fruntimmer och affärer. När vi ändå var i stan så kunde vi ju passa på att titta på glasögon åt Bonus och jag passade på att få mina glasögon tillfixade. Sen var vi i närheten av Åhlens där de hade den där snygga klänningen svärdottern sett och jag ville ju köpa en luciakrona till Bonus eller i alla fall ett tärnljus. När vi äntligen trasslat oss upp till fjärde våningen där barnavdelningen ligger fick vi veta att alla julsaker och luciasaker var på våning två (dessutom var det fel för de var på våning ett). Men de hade ju andra fina barnsaker på barnavdelningen. Sådana där söta fina onödiga kläder som mormödrar och farmödrar köper. Så jag frågade om inte Bonus önskade sig en skjorta i julklapp. Det kanske han gjorde. Så jag köpte fyra likadana skjortor fördelat på tre olika köp så det finns kvitton att byta om det är fel men det är i alla fall likadant till alla fyra pojkarna.
Onsdag var det min tur att följa med simskolebarnet till simskolan. Vi hann bara lite kort in i två affärer för jag tog fel på tiden när simskolan började och slutade. När jag lämnar över simskolebarnet till sin mamma ringer barnets pappa. Mamman berättar att jag följt med till simskolan. Hon får då nån syrlig kommentar om att det är ju bra att jag bryr mig om det barnet i alla fall. Till skillnad från det andra som han inte tycker att jag bryr mig om. Det faktum att det andra barnet bor i en annan stad och är bra mycket mindre och inte alls har samma behov av simskola verkar inte ha gått in.
Det är som sagt tur att jag köpt skjortorna dan innan. Det är så lätt att ta det där kvittot och gå och lämna tillbaka den där lilla skjortan och leva upp till epitet rötägg som han ger mig. Nu ska jag inte falla i den gropen utan jag ska ge det barnet sina julklappar och han ska få precis samma sak som sina kusiner. Vare sig mer eller mindre.