och i mitt fall kanske händerna från tangentbordet.
En bekant utgjuter sig på facebook. Personen har blivit tilltalad på ett mindre lämpligt sätt och måste berätta detta för omvärlden. Jag läser inlägget lite slarvigt över axeln på maken på hans skärm efter att han och sonen kommenterat inlägget. Min egen dator är nerpackad i en väska inför hemresan och jag läser inte tråden förrän flera timmar senare då alla kommentarer jag eventuellt hade haft och som hade passat då är ganska överspelade.
Riktigt vad personen vill med sitt inlägg vet jag inte. Vill hen ha sympati? Vill hen berätta hur det är att vara av en speciell grupp? Sympati får personen förstås. Sonen sammanfattar det ganska väl i sitt Oj, så får man inte säga. Jag håller med man får inte säga så, det är så fel på så många sätt men min fulla sympati får personen tyvärr inte. Tar man bort den sexistiska undertonen i uttalande och grupptillhörighetsreferensen så är det väldigt likt det bekantingen sa till mig vid ett liknande evenemang förra året.
Jag blev väldigt lessen förra året men jag utgöt mig inte på facebook för allt och alla men jag talade om det för min familj. Vi diskuterade händelsen hemma innan vi drog iväg på årets resa och vi skulle träffa den här personen igen. Jag lät alltså bli att tala i närheten av personen i år för att jag skulle slippa bli påhoppad i år igen om hur jag uttalar saker. Det mest märkliga var att inte hörde någon skillnad i personens sätt att uttala de “olika” orden. Jag tyckte att personen gör precis som jag och maken gör och uttalar orden likadant. Att orden kan uttalas olika och att jag kan hör skillnaden på dess båda uttal bevisades av sonen som kan uttala orden olika och jag hör att det är en distinkt skillnad mellan orden.
Nu fick personen helt utan min inblandning smaka på sin egen medicin och den var visst besk. Hoppas att personen vaktar sin tunga i lite bättre i fortsättningen när det gäller kommentarer om folks artikulation. Skulle jag komma i skottfältet igen har jag ju i alla fall lite ammunition att ta till.