Lånebarnet är som sagt sju år och precis mellan litet barn och stort barn. Vi är en del ute i lekparken där vi umgås med andra barn och vuxna. Ibland går det bra, ibland går det mindre bra. Igår gick det mindre bra så jag beslöt oss för att vi skulle gå till den andra lekparken.
På vägen till den andra parken gick jag med ögonen ner i telefonen för att skicka ett sms till resten av familjen om parkbytet. Plötsligt när jag tittar upp är den sparkcyklande sjuåringen invirad i ett snöre i vars ena ände det sitter fast en liten hund och i den andra en tant. Både hund och barn är något olyckliga. Eftersom jag gått och glott åt anat håll vet jag inte hur det gick till. Tanten i änden på snöret försöker urskuldande men Han vill bara leka. Ungefär här övergår hunden glada skall till ilska skall och morrande. Efter att barnet kommit loss från snöre och jag konstaterar att ingen större skada är skedd mer än att barnet är skiträdd förklarar jag för tanten men det vill inte vi. Det är osäkert om hon hör oss för vi går snabbt därifrån.