Jag gör som jag så ofta gör när jag sitter ner. Jag har en stickning i händerna. Jag har till läxa att sticka 10 cm sockskaft till i måndag så jag måste passa på alla tillfällen jag har för att hinna färdigt med det. Jag anser att det är trevligare om jag gör min läxa sticka sockskaft när jag sitter i mässmontern än om jag gör min läxa läs kapitel tolv och gör övning 3 på sida 94 i Finska lättare än du tror.

Maken som sitter i samma monter har inget alls emot att jag sitter och stickar. Den andra personen som vi sitter i montern med undrar varför jag stickar. Jag begriper mig inte på hans fråga egentligen. Om han undrar varför jag stickar just där och då eller om han allmänt undrar varför jag stickar. Det är inte så att det är första gång han ser mig sitta och sticka eftersom jag brukar göra men jag är förmodligen den enda människa han nånsin ser som gör det. Jag förklara att jag har i läxa att sticka och den läxan är bättre att göra än språkläxan. Han säger inte explicit till mig att låta bli men ser allmänt ogillande ut.

Efter som vi är på en spelmässa så tar jag upp min handhållna spelkonsol och fipplar med den istället. Det ger mig inte samma interageringsmöjligheter med våra monterbesökare men är kanske mer temamässigt tänker jag och tror i min enfald att min monterkompis ska tycka att det är mer ok än att handarbeta. Men det är tydligen konstig och fel det med. Överhuvudtaget verka han tycka att det är konstig att jag äger en spelkonsol och spelar . Hans åsikt verkar vara samma som en del har om vårt monter och dess innehåll det där är ju något för barn och jag/du är ju vuxen och ska inte hålla på med sånt. Där nånstans ger jag upp och gör vad fan jag vill. Jag inser att vad jag än gör så kommer person tycka att jag gör nånting konstigt.

Det är full möjligt att jag är konstig. Jag ställer ofta mig själv frågan hur mycket våld ska man göra på sin personlighet för att passa andra människor. Jag vill väldigt gärna bli respekterad som jag är och har inte alls nån större lust att ändra på min personlighet för att passa andras människors önskningar om hur de vill att jag ska vara. Tror mig jag har försökt och det blir sällan bra. Jag kan låta bli att göra vissa saker eller lufta mina allra mest extrema åsikter i vissa sällskap för husfridens skull, till exempel låta bli att sticka i en mässmonter om det stör. Det här gör att jag också försöker ha väldigt stor tolerans för hur andra människor är.

Det är helt klart att den här mannen har nån funktionsvariant. Han är långt ifrån nån neurotypiker. Han har synpunkter på allt och alla. Jag försökte förklara att han ska inte kritisera cosplayarnas kostymer, allra helst som han inte alls är i kostym själv. Jag hade lärt mig det innan men förstod inte riktigt vad det innebar förrän jag själv gjorde en taskig cosplay i våras. Jag var beredd att strypa den tionde personen som påpekade att jag hade mössa och inte keps, för det har björnbusar. Den enda cosplay dräkt som fick godkänt av honom men som jag tyckte var än sen var en kille i kapten Amerika, dräkt för den var lite sliten sådär på rätt sätt. Missförstå mig rätt dräkten var jättebra och killen var väldigt bekväm i sin dräkt och inte alls utklädd i vilket bidrog till upplevelsen. Som overallbärare på KTH vet jag att man inte behöver jobba så hårt på att ens overall ska se välanvänd ut om man faktiskt använder den. Jag tror inte man behöver arbeta speciellt hårt för att få ett svårtvättat MCställ som har vita detaljer att se rätt ut. Däremot måste man jobba på att känna sig bekväm i sina kläder och göra det till ett vardagsplagg, vilket den här killen hade gjort.

Funktionsvariant eller inte så är jag och jag och tål inte hur mycket obefogad kritik som helst. Vid mässlutet på söndag samlades alla de sju som stått i mässan under de tre dagarna för att riva montern. Det är en övning som är en blandning av lootning, svarte Petter och hela havet stormar. Eftersom jag inte kan bära nånting tyngre än en stickning så deltar jag inte. Jag är ganska säker på att min motetärt värdelösa skinnjacka och mina stickningar kommer bli kvar i en lite hög till mig när de andra lekt färdigt. Jag drog dock på mig min rena robottröja som legat som placeholder i makens väska. Det var ju onödigt att de sopade golvet med den tyckte jag.

Svarte Petter-delen av monterrivandet är att undvika få med sig massa tung försäljningsmaterial som ska förvaras hemma hos nån till nästa mässa. Vi hade lovat att ta med oss massa tunga saker hem åt vår montergranne som bor i Skellefteå och som ska på mässa om en månad en stenkast från där vi bor i Älvsjö. Så vi höll oss i utkanten av vår monter och packade ner det först i hopp om att slippa mer material, mycket väl medvetna om att vi släpat dit minst hälften av det som fanns i montern. När allt var nerpackat kom det en bunt häften från vår monter åt vårt håll i alla fall. Rasmus packade då upp en del av de minsta häftena som låg överst för att få ner de lite större häftena på ett säkert sätt. De mindre häftena la han bordet där hela havet stormar-delen av monterrivande just hade nått. Sekunden efter han lagt ner dem lyfte nån genast upp dem och sa Vem är det här? Rasmus förklarade att det var hans och sa Låt dem ligga där. Sen måste ju nästa monterrivare fråga vem är de här och Rasmus säger låt dem ligga. Vi var som sagt sju i montern. Funktionsvarianten är lite mer påstridig och står och viftar med böckerna och vägrar lägga ner dem. Jag som ser nån misshandla nånannans egendom och utkomst blir lite nervös och säger att jag kan hålla i dem så länge.

Så står jag där med min tröja på kroppen för att den ska var ur vägen med ett halvt chokladkex i munnen för att bli av med de sista och och resten av kexet och min käpp i ena handen och för ungefär 500 kronor seriealbum i den andra. Då kommer funktionsvarianten på att nu är mässan stängd så alla som ska vara kvar i mässhallen måste ha sin utställarbadge synliga. Vilket han påpekar högt och tydligt. Inte för att någon sagt något i högtalarna eller påpekat det personligen eller så men så brukar det ju vara på mässor. Så jag noterar att det vore kanske bra om jag fiskade upp min badge så den syns för att undvika pinsamma missförstånd mellan mig och mässvakterna. Påpekande i sig är jätteok men att sen angripa mig med ett pekfinger och säga: ALLA SKA HA BADGARNA SYNLIGA. DET HAR INTE DU Utan att titta på varför jag inte omedelbart följer denna för honom plötsligt uppkomna jätteviktiga regel. Han ser inte att jag har båda händerna upptagna av saker, delvis för han försöket uppfylla nån tidigare viktig egenskriven regel om att bordet skulle var tomt med en gång just då, utan ser bara att jag inte har min bricka synligt. Jag gör det enda jag kan i den situationen. Jag skriker åt honom att nu får han väl för fan ge sig. I det här läget har jag tröttnat på honom och hans konstiga åsikter på allt och alla och har bara fått nog. Jag är trött och jag har ont i huvudet.Det är nog tur att jag har händerna full för angriper honom inte mer än verbalt. När han fortsätter att tjafs spottar jag kex på honom. Jag är säker på att om jag hade haft stickningen i handen hade jag kört upp den med alla fem stickor i röven på honom.