Vissa människor är har väldigt lite socialkompetens eller så bryr de sig inte om att de sårar.
På grund av brandregler så var antalet som fick delta i barnens luciafirande begränsat. Familjen eller möjligen mamman i familjen hade bestämt att hon och samma släkting till henne skulle gå i år också liksom förra året.
När jag sen kommer hem till dem på fika efteråt förklara släktingen att det varit trevligt. Jag sa att det var ju kul att hon tyckte det och sa att jag hade gärna gått också men som sagt det var ju begränsat antal. På det så beklagar hon sig inte utan säger att det var nog färre i år än förra året som kom. Det är nog inte riktigt vad jag vill höra. Jag vill nog höra att det var synd att jag inte kunde komma men nästa år avstår hon gärna så jag får gå.
Sen fortsätter hon att berätta hur trevligt det var och hur att som serverades inte smakade henne nånting.
Flera gånger tar hon upp hur trevligt det var fast hon borde ju se hur lessen jag är för att jag inte fick gå. Jag försöker styra över samtalet på annat men det funkar inte. Det är som om hon måste gnugga in salt i mitt sår bara för att se hur ont det gör.
Eftersom om jag vill tro gott om de flesta så tror jag helt enkelt att hon är urusel på det här med social kompetens.