Rasmus städar bland våra papper och hittar ett gammalt intyg som är mitt. Det är en skön hybrid med det nya namnet men med den gamla adressen. Förmodligen har det varit ute och valsat i eftersändningssvängen för det är aldrig tagit i bruk. Jag minns också att långt efter att jag bytt namn hade kvar det gamla men giltiga intyg i det gamla namnet och tillsammans med det en leg i det gamla namnet ifall jag skulle behöva visa intyget. Det är en underbar schizofren period när man byter namn och adress på en gång och olika myndigheter är olika snabba på att uppdatera förändringarna.
Förr skulle intyget förnyas varje år. Första helgfria vardagen i januari hängde man på låset eller slängde sig på telefon för att be om ett nytt intyg och sen höll man tummarna att intyget skulle komma innan man råkade ut för en situation där man behövde visa sitt papper. Nuförtiden har dessa intyg en något längre giltighetstid för en del och de löper inte nödvändigtvis efter kalenderår och tar slut den 31 december när man ska hem på nyårsnatten.
Nånstans på vägen har jag i alla fall lyckas få ett nytt giltigt intyg i rätt namn som ligger prydligt nerpulat i plånboken för att på anmodan visas. Med presspassning och skohorn fick jag ner det i min nya plånbok. Jag flyttade över det utan att titta så mycket på giltighetstid eller så. Nu i och med att det gamla utgångna kom fram gjorde jag mig omaket att kolla om det jag bär omkring på verkligen är giltigt eller om det bara är som jag tror. Det var ett bra drag. Jo, det är giltigt men bara ett par månader till. Alltså hög tid att skaffa ett nytt.
Nu vidtar spekulationer om hur jag kommer in besittning av ett nytt exemplar av detta för mig viktiga papper. Rasmus förutspår att det på vägen säkert kommer att behövas en e-legitimation. Utfärdande myndighet är nämligen väldigt förtjusta i att folk ska ha e-leg och logga in med. Rasmus kollegor som bland annat sysslar med datasäkerhet har ett och annat att säga om e-leg. Nu ska inte den här texten handla om fenomenet e-legitimation. Det kan jag ta en annan gång.
På det intyg som varit på villovägar och därför inte nerklippt till plånboksstorlek står ett telefonnummer. Ett telefonnummer som i var aktuell i november 2011. Undrar om det gäller idag? På det giltiga som ligger i plånboken och som är nerklippt är denna uppgift bortklippt. Där står utfärdarens namn och en boxadress. Är det till denna boxadress jag ska skriva ett vänligt brev och be om ett nytt papper?
Nåväl webben är min vän. Så jag skriver in vad jag önskar i ett sökfält i lämplig sökmotor och kommer till någon slags forum på myndigheten. Någon har fått kännedom att detta intyg existerar och har till och med ett blankettnummer och undrar nu hur man får tag på denna blankett. Myndighetens kundcenter svara med goddag yxskaft och meddelar att du ska ha fått intyget med beslutet som gör att du är berättigad till intyget. Jo, alltså om det vore så vore ju allt frid och fröjd men nu hade ju personen inte fått nått intyg.
En person som varit med i svänget ett tag och också försökt jaga detta intyg fortsätter med en följdfråga i tråden. Det står i ert svar att om man inte fått intyget så kan man kontakta kundcenter för att få det. Nu har jag kontaktat kundcenter och de bara bollar runt mig. Kan kundcenter möjligen hjälpa mig hur jag får hjälp av kundcenter? Här sjunker mitt hjärta något. Jag som tror att jag i god tid upptäck att min intyg snart går ut istället för att som vanligtvis upptäcka att det gick ut förra månaden. Kommer jag att kunna få ett nytt papper i tid? Svaret från kundtjänsthandläggaren är lite upplyftande dock. Ring oss bara på telefon och så sa vi hjälpa dig. Både telefonnummer och telefontider är på ett föredömligt sätt angiva i svaret.
Oturligt nog för mig fortsätter tråden med ytterligare en följdfråga. I svaret på denna följdfråga framgår det mellan raderna att när jag ringer till kundcentret så kommer jag inte att få prata direkt med en kundtjänsthandläggare utan med talsvarsmaskin. Här har vi kanske förklaringen till namnet kundcenter istället för kundtjänst. Jag blir i alla fall ganska irriterad de gånger jag ringer till vad som kallas för kundtjänst hos ett företag och istället möts av och ska försöka interagera med något som låter som ett tidigt experiment i talsyntes vid KTH. Nåväl rätt kodord till talsvarsmaskinen ska enligt kundtjänsthandläggare Karin koppla mig till en handläggare som kan kolla om jag har rätt till intyg. Om jag har rätt till intyget kan denna handläggare skriva ett intyg som skickas hem till mig inom ett par arbetsdagar. Jag undrar varför denna handläggare benämns just handläggare och inte kundtjänsthandläggare som undertecknarna av svaren har som titel. Möjligen är det så att det är ett efternamn och inte en titel för alla skriver under sina svar med [förnamn] Kundtjänsthandläggare.