Igår var det internationella kvinnodagen och därmed skrev kvällstidningarna en massa tjafs. Att ta upp saker som aborträtt och likalön är alldeles för kontroversiellt så man håller sig till lite ofarligare områden som damm och föräldraledighet. Den ena hade självsvåldigt utsett en kvinna till årets kvinna och låtit henne uttala sig i tio budord. Det första av dem lyder: Du ska inga gudar hava vid sidan av – delad föräldraledighet. Idag läser jag på en svenskspråkig finsk nyhetssajt om en norsk professor som uttalar sig om föräldraledighet.
Det första som slår mig är namnskillnaden i vad föräldraledighet heter i de olika länderna. Jag höll på att skriva de olika språken men språken är ju svenska både i Finland och Sverige. Och när jag surfat en stund så inser jag att föräldraledighet i Sverige inte alls är samma sak som hemvård i Finland. Om fødselspermisjon är att jämställa med föräldraledighet vet jag inte men jag tror det.
Nå, i varje fall kommer de båda fram till att föräldraledigheten kan bli eller är en kvinnofälla. I den norska damens fall är lösning på detta att dra ner på antalet dagar i föräldraledigheten. De är i alla fall så rubriksättare och journalister får det att verka i alla fall. Vad båda damerna verka komma fram till är att det inte nödvändigtvis måste vara mamma som är hemma hela tiden under föräldraledigheten utan att det gott går att dela med sig till pappa. Nu vet jag inte hur den svenska föräldraförsäkringen ser ut idag och det tror jag inte att den svenska professorn gör heller men vi har ett hum om det i alla fall. Hur den norska ser ut vet jag inte alls. Grejen är att de nordiska föräldraförsäkringarna är mycket mer generös än de som finns i andra länder. Den norska professorn tala om att hon kommer att vara hemma med sin lilla Sara i sex månader och sen ska pappa ta över. Den svenska professorn har tidigare uttalat sig om längden på helamning och tycker att man behöver inte helamma längre än till fyra månader. Det här gör att att vi antar att en föräldraledighet är lika med eller längre än åtta månader.
När jag läser på en informationssida om föräldraledighet i EU så står det att minikravet de ställer på sina medlemsländer är 14 veckor mammaledig och tre månader föräldraledigt. Om det verkligen är en och-funktion och inte en eller-funtion får jag inget grepp om. Det vill säga om det är 14 veckor + 3 månader = ett halvår eller om det är 14 veckor mammaledig eller tre månader totalt som gäller. Om vi gör beräkningar efter det en privatperson skriver om förhållandena Frankrike så gäller där 16 veckor mammaledighet var av tre måste tas före beräknat förlossningsdatum. Det verkar ju rimligt. Beräknat förlossningsdatum är just beräknat och kan mycket väl diffa på två veckor utan att någon höjer ett ögonbryn. Säg att du föder på beräknat datum då har du i alla fall 13 veckor att vara hemma med lilla Sara. Säga att du som jag gjort två gånger gått över med tre veckor. Då har du bara 10 veckor att vara hemma med lilla Sara. Då skulle du lämna över vården och resterande dagar till pappa om en vecka. Och pappa skulle ta ut sin oerhört generösa kvot på 11 dagar (som måste tas i en följd) som måste tas ut innan barnet fyller fyra månader.
För det är så att intervju med den norska forskaren görs medan hon håller lilla Sara 9 veckor gammal i famnen. Det framgår av andra artiklar att mamma gjort fler intervjuer med lilla Sara i släptåg. Det funkar ju men jag undrar hur det funkar om även intervjuandes journalist och medföljande fotograf också skulle ha sina barn med sig på jobbet? Vad skulle professorn säga om att när hon håller presskonferens om sina upptäckter att alla i rummet närvarande journalister hade sina barn med på jobbet? Föräldraledighet är en (kvinno)fälla som ska bort för den förstör för den som ska göra karriär verkar hon tycka, som sagt. Men det är så lätt att tycka det med den frikostiga nordiska modellen. Det kanske vore bättre om vi ägnade kvinnodagen åt att ge kvinnorna i Frankrike mer än, i sämsta fall, drygt två månaders ledighet.
Visst dessa kvinnor har rätt i att ett barn som inte helammas inte nödvändigtvis måste tas hand om av mamma. Det går lika bra med pappa eller morföräldrar eller farföräldrar. Men här börjar jag fundera lite. Hon menar alltså att nån annan ska täcka upp för mamma när man ska gå ut och göra karriär. Denna kan då var mormor eller morfar till exempel. Ska man som kvinna då inte bara var föräldraledig när man får sina egna barn ska man vara föräldraledig åt sina barn också så de kan göra karriär? Vad händer med min egen karriär som kvinna då? Den här kvinnan är 31 år och har två barn. Om man räknar med att hennes mamma var i samma ålder när hon fick sina barn borde mamma omkring 60 år idag och ha en bit kvar till 67 år som är pensionsålder i Norge. Man pratar ju dessutom att höja pensionsålder i Sverige till 70 eller 72 år. Jag tror inte att den svenska forskaren som idag är i ropet och är 61 år har lust att var föräldraledig igen för att hennes barn ska göra karriär. Men vad vet jag. Hon som också är ganska mycket snackis kan kanske ta med barnen till jobbet?
Dela på föräldraledigheten och gör det jämt, ja, men skjut inte över ansvaret på nån annan. Den svenska professorn föreslår att du inte alls skaffar barn om du inte kan tänka dig att vara hemma och ta hand om ditt barn. Det verkar som en ganska bra lösning jämfört med Rut och mormor som norska föreslår.