Vi sen vi flyttade till Östberga försökt göra det till vår hembygd. Det var inte så att vi sökte oss just hit för att det fanns ett stort kulturellt utbud, natursköna områden eller stadsliknade kvarter i förorten. Vi har bekanta i som bor i området men i slutänden handlade det mer om att hitta en tillräckligt stor lägenhet till ett rimligt pris.

Det är grönt runt knuten. Kungsholmens kaniner är bytta mot harar och det händer att det ligger rådjur i skogsbacken mellan oss och busshållplatsen. De stadsmässiga kvarter kommer väl så småningom men vi håller inte andan. Det kulturella utbudet är inte så stort. Vi försöker delta i det som händer i området. Parkleken brukar ordna valborgsfirande och loppis ibland som vi gått på. Deras julgransplundringar är mer för folk som har barn och vi har hittills aldrig lyckas låna något barn rätt dag för att gå på just det evenemanget. Jag satt med i styrelsen ett par år när vi hade lånebarn i rätt ålder men jag vet inte om de tyckte att jag passade där. Jag kände mig lika opassande i pensionärsföreningen. Tekniskt sett är jag pensionär men jag tjugo år yngre än de som är med där. Jag var med ett år men sen blev det inte mer än så. De har dessutom en tendens att ha sina möte tidigt som tusan på dagarna. För den aktivitet som återstår att ägna sig åt i området för den som inte är barn eller gammal är en bridgeklubb. Det är inte heller min grej.

Vad som inte heller är vår grej är kyrkan. Svenska kyrkan är duktigt på att sätta anslag om sina evenemang. De är så duktiga att jag brukar kalla den allmän anslagstavlan som finns vid busshållplatsen för kyrktavlan. Ibland sitter det även andra anslag där. Vi har varit på en basar i kyrkan och jag tror det får räcka så.

Det finns en hembygdsförening men dit har vi inte tagit oss än. De delar egenhet med pensionärsförening att man gärna förlägger sina aktiviteter ganska tidigt på dan och gärna på söndagar som är vår enda sovmorron. Det har även verksamhet vissa onsdagar på eftermiddag, i form av IT-café där man kan få hjälp med enklare datasupport och hjälp med att utveckla dina kunskaper att använda IT och de tjänster och möjligheter som tekniken ger. De känns som om jag skulle kunna få den hjälpen även på Stacken om jag pallrade mig dit. I övrigt verka de hålla på med släktforskning som inte heller det är min påse.

Jag är intresserad av matematik och tygbitar. Jag försökte att leta reda på läxhjälp där jag kunde dela med mig av mitt matteintresse men det verkade inte finnas nåt intresse för matteintresserade. Läxhjälpen i Högdalen låg precis som den i Skärholmen på en för mig dum dag. En grupp i närliggande område hade ett embryo till något som såg ut att kunna bli en syjunta. De verkade visserligen vara en aningen för vänster och för nimby för min smak men jag var beredda att ge dem en chans i alla fall. Innan jag hann ta mig till någon av deras sammankomster bytte de dock inriktning från klädvård och förfärdigande av egna saker till klädinsamling för behövande.

Där nånstans tog orken slut att leta reda på något i närheten. Jag har ju varit på de medborgarmöte som stadsdelen anordnat i den lokala skolans matsal. Där har folk från bland annat från stadsdelen, polisen, hyresgästförening och ungdomsgården berättat vad som händer i området och vad de gör. När stadsdelen för nåt år sen startade en verksamhet i området så vände den sig primärt till unga vuxna utan sysselsättning. Men lite lock och pock skulle man få dessa att sluta sitta hemma och göra något vettig istället som arbeta eller studera eller i alla fall ha sysselsättning. Det var som sagt för unga vuxna och med inriktning på jobb eller studier som jag förstod det, inte alls för mig.

Det tog till förra veckan innan jag förstod att vi andra faktiskt förväntas ta del av verksamheten och komma dit de kvällar i veckan det är öppet. Jag har trott att det mer var som en ungdomsgård för de lite äldre ungdomarna +18 år vägg i vägg med ungdomsgården för åldern 13-17 år. Att pekpinnar om jobbsökeri och studier lämnades åt bokade möten på dagtid och att de på kvällarna mer kunde hänga lite på ett ställe som var inomhus och drick läsk eller kaffe och spela TVspel. Nu har jag lyckas lista ut att det även ingår i ungdomarnas samhällsträning att med hjälp av en coach hitta på och söka kulturbidrag för och genomföra ett evenemang dit allmänheten är välkommen. På hemsidan beklagar man sig över att allmänheten uteblivit på dessa kultur arrangemang. Jag undrar om det beror på att folk inte fattat att man får gå dit, att arrangemanget varit dåligt annonserade eller att de helt enkelt var trista saker. Att lyssna på nån som berättar om sin taskiga barndom är kanske inte min definition av underhållning. Nu ska man i alla fall ordna nationaldagsfirande. Det låter betydligt trevligare. Jag är ju inte den som försitter ett tillfälle att vädra folkdräkten.