I fredags var det midsommarafton. Då om inte annat brukar folk vädra folkdräkten. De senaste dygnen har därför facebookgruppen vi som gillar folkdräkter översvämmats med bilder av folk som klätt sig i dräkt. Idag postade en av de flitigast bildpostarna till och med en lite film.

Det är alltid roligt att se hennes bilder då hon är från en socken där dräkterna fortfarande skiljer sig lite åt inbördes. Kvinnas livstycke bör sys i fint blått tyg men detta blåa köpetyg kan vad som framgår av bilder på hennes blogg variera ganska mycket. Idag i den lilla filmsnutten från en uppvisning med spelmän och folkdanslag insåg jag att det inte bara var dräkterna som var högt varierbara.

Maken som är fiolspelaren i familjen var iväg och handlade så jag var tvunget att hör med honom innan jag på riktigt visste om de gjorde konstigheter. Alltså det inget fel att spela Mössens julafton som dansmelodi men det är i mitt tycke en aning udda på midsommarafton. Maken tittade över axel och sa men de har ju lucianattlinnen på sig när de spelar så det funkar väl. Det var nån slag skördesärk eller sommardräkt eller nåt de flesta hade på sig.

När jag försökte leta reda på klippet för att visa maken hittade vi fler klipp från samma dansuppvisning. Maken är som sagt fiolspelaren i familjen, jag är den gamla folkdansaren. Ett klipp innehöll nån skördedans som jag inte riktigt kommer ihåg eller vet hur den brukar låt. Ett annat klipp däremot kände jag ganska snabbt igen som väva vadmal. Ja, alltså jag kände igen stegen och formationerna men melodin var var inte alls väva vadmal. Jag försökte övertyga maken, titta de dansar väva vadmal. Jasså sa maken men de varför spelar de inte den då? Även texten under filmen beskriv övningarna som Folkdansgille dansar Väva Vadmal.

Nåja jag är inte den som är den. Under studietiden hade jag och en studiekamrat till Rasmus ovanan av att dansa attacktango a la Fem myror är fler än fyra elefanter. Detta oavsett musikstycke som framfördes. Tango i tretakt är en utmaning kan jag lova. Så vem är jag att klaga på att man inte har lite udda musikval till sin midsommaruppvisning. Låt oss kalla det musikalisk frihet.