Släkten har en fäbless för att pika oss för vad de tycker är vår stora packning vi släpar på när vi kommer på besök. När vi nån gång kommer med liten väska förbigås det med tystnad. Jag tänker att de kunde kanske säga något lustigt om att vi kan resa lätt eller att vi äntligen lärt oss packa eller nåt. Jag å min sida har undvikit att ge gliringar åt den delen av familjen som förr hade synpunkter men nu har ett helt flyttlass med sig hela tiden. Jag tänker att de har väl lärt sig och man behöver inte strö salt i sår. Vad som däremot alltid händer när vi kommer med liten packning är att de kommer med massa extragrejer som de tror att vi på något magiskt sätt ska kunna få ner i packningen på vägen hem.
I sommar har vi träffat släkten ett antal gånger vid olika tillfällen. Första gången åkte vi tåg och bodde på vandrarhem innan blev upphämtade. Det var pikar om packning trots att vi hade med oss lakan för övernattning och handdukar och ändå inte hade mer de vanliga väskorna. En stor resväska, en liten resväska och varsin ryggsäck. Jag ångrade bittert att vi inte hade tagit två stora väskor för jag hade satsat på fina kläder istället för varma kläder och höll på att frysa häcken av mig när vädret svek och vi i alla fall fick gliringar som vanligt. Naturligtvis var det bäddat med våra gästlakan där när vi kom. Efter som klockan var mitt i natten efter en konsert och ganska lång bilfärd orkade jag aldrig bädda om och det hade säkert inte varit artigt.
Vi hemfärd var mängden packningen inget problem då vi erbjöds att låna familjens bil. Då vidtog istället logistikplanering. Vi skulle låna bilen för att bland annat besöka släkten sommarstuga. Linnemässigt så fungerar den ungefär som ett vandrarhem. Man tar med sig egna handdukar och lakan och mat. Sängkläder , kylskåp och spis finns där. Förslaget var att vi som gjort nån gång tidigare att vi tog med oss de lakan vi sovit i oss släktingarna och använde dem i sommarstugan och sen lämnade dem där så kunde hon ta hem dem och tvätta och så kunde vi använda dem när vi kom nästa gång till jul eller så. Jo det var ju en jättebra idé i teorin om det inte vore för att vi ju redan hade påbörjade lakan från vår vistelse på vandrarhemmet så vi behövde ju inte ytterligare påbörjade lakan som vi i alla fall inte kunde använda hemma. Jag försökte förklara detta. Maken försökte förklara detta. Informationen gick inte fram och vi förstod att de ju bara ville vara snälla och underlätta för oss. Så vi slängde väl in lakanen i bilen och for hem.
Det här hade nog funkar jättebra i slutänden om det inte vore så att vår familj varierar i storlek ganska mycket. Den där flervalsenkäten som hade 2 eller 7 som alternativ visste nog vad de gjorde. Vi är i grundutförande två men ganska ofta är vi eller blir fler än vad som får plats i en vanlig personbil. Med till sommarstugan skulle även sonen. Han använder inte rosa lakan! Han har blå sängkläder. Så vi tog med rena blå sängkläder till honom, våra påbörjade rosa och våra påbörjade handdukar.
Nu blev det efter drygt en vecka en ganska snabb sorti från sommarstugan när sagda son måndag mitt på dan meddelande att han förväntades vara i Stockholm och jobba dan därpå. Vi trodde att han hade semester hela juli, vilket var sagt från början men som hans jobb plötsligt hade ändrat av någon väldigt oklar anledning. Maken packade bilen medan jag försökte få med alla handarbetsprylar som jag spridit runt i en veckas tid. Jag hade därför en väldigt oklar bild om vad som i sängklädesväg varit med dit och vad som var med hem. Det enda som jag höll koll på var de två ganska unika handdukar som jag inte var beredd att släppa i närheten av någon annans tvättmaskin än min egen. Handdukar har också den egenheten att de inte behöver anpassas i mått på samma sätt som sängkläder.
Två semestrar i rad där vi i princip bara packat upp och pack ner nytt ger en hel del tvätt så det tog ett tag innan jag grävt mig ner i högen kläder i tvättkorgen och började fundera på vart lakanen tog vägen. De där som alltså aldrig används hemmavid för säng och täcke har helt andra mått. De är kvar i sommarstugan, säger maken. Jag hade börjat misstänka det för de stod inte i sin påse där de brukar vara, det är nämligen presspassning i linneskåpet som gäller. Därmed var det frid och fröjd för min del.
Jag visste visserligen inte hur de skulle kunna hämta lakanen i sommarstugan när vi hade deras bil men det var inte mitt problem och dessutom ett senare problem. Kanske kunde vi ta den vägen och övernatta en natt stugan på väg upp när vi skulle lämna tillbaka bilen och därmed få lite extra semester. Nu visade det sig att andra i familjen skulle bila upp med två bilar till Dalarna men kunde lämna den ena till utlån för att åka ner till ett släktmöte i Stockholm. Vi kunde åka till släktmötet i bilen, lasta cyklar i skuffen och hojja hem.
Sen var det dax för släktmöte i Dalarna. Vi åkte tåg med minimal packning. Lilla resväskan och varsin ryggsäck. Vi skulle ju bara vara där fredag, lördag, söndag. Jag frågade maken om vi skull ha med oss lakan för jag var osäker. Nej det behövde vi inte trodde han. När vi sen kom så ar det bäddat med andra lakan. Det är nämligen så att våra gästlakan får början är våra gamla lakan och väldigt rosa. Ingen i den övriga familjen skulle någonsin komma på idén att köpa något rosa i linneväg. Jag har möjligen sett en rosa duk nån gång men aldrig en handduk aldrig ett lakan. Så det är väldigt uppenbart vad som kommer från Katarina och ur hennes rosa period.
Det här är alltså tredje omgången påbörjade lakan den här sommaren. Våra gästlakan är nämligen fortfarande kvar i sommarstugan för de har varit dit och hämtat dem än. Tänk om de lyssnat på oss när vi försökt protestera då hade vi inte haft den lakan och tvättkarusell nu. Det var ju argumentet att vi skulle slippa tvätt så mycket och skona miljön som var orsaken till att vi fick med oss lakanen i första svängen.
När vi skulle åka hem så undrades det om vi ville ha med oss saft och sylt och så vidare. Det fanns inte plats i en proppfull kabinväska för sådan saker. Den här gången hade jag trots att det bara var för en helg packet ner dubbla underställ. Så vi blev utrustade med en ganska stor papperspåse för extrapackningen. Så mycket för att vi packade lätt.
Nästa resa möter vi upp släkten för att gå på bröllop i Karlstad. Vi åker för oss extremt lättpackade. Kabinväska och korg, ingen av oss har ryggsäck med sig. Jag åker i full dräkt för att platsbespara jag räknar med att den blir skrynklig hur jag än gör och det är lättare att fixa till den hemma än på stationstoaletten när vi kommer fram. Rasmus har med skjortombyte och jag har med normalare kläder att äta hotellfrukost i plus den där packningen som jag har med mig som tar så stor del av väskan normalt. Vår plan är alltså gå på bröllop i finkläder, sova på hotell, äta frukost i normalkläder och sen på med finkläderna och åka hem. Tyvärr så spricker planera och jag inser att jag kanske ska behålla normalkläderna på mig för släktbesök. Rasmus försäkrar att dräkten går nog ner i väskan. Nu gör det dessutom ingenting om den blir mer skrynklig för nu ska den tvättas när vi kommer hem. Det sista vi förväntar oss där i Karlstad långt ifrån sommarstuga och Dalarna är att ett av lakanen och fyra örngott dyker upp.
Det här är ert säger överlämnare. Ett blått påslakan med rosa inslag. Vi kan inte förneka att det är vårat. De är väldigt måna om att vi får vår ägodel. Vi är inte lika måna om att få tillbaka den. Om det hade varit ett av de rosa påslakanen och tillhörande örngott så hade jag nog helt enkelt slängt dem eller gett till nån uteliggare eller tiggare på stan. Nu var det här i blått, minst två av örngott är dessutom sådana som sonen föredrar framför andra. Kanske hade vi haft med oss dem för att sonen skulle känna sig bekväm och hemma när säng och täcke är annorlunda. Jag funderar på om det här blå påslakanet är det som kom från sommarstugan eller det om det var han som han brukar ha i Dalarna. Det spelar kanske roll för honom. Även om det kanske inte spelar roll så kanske kan kommer att undra hur saker och ting bytte plats. I bästa fall kan jag svar på det. Jag tror inte att jag kan förklara det här för de som så snällt är mån om att vi får tillbaka vår ägodel. Jag ror inte ens att jag kan förklara det för min man. För dem är ett påslakan ett påslakan.
Maken kan verkligen trolla med knäna och när vi ska lämna hotellrummet ligger det bara en liten vit påse kvar som det står boomerang på. Jag undra var den kom ifrån. Den lilla pressbyråpåsen och den lilla panduropåsen kan jag förklara men den där. Lakanen kom i den sägen maken. Därmed har vi döpt påslakanet till bumeranglakanet. Lakanet som kom tillbaka. Det kommer naturligtvis inte att få plats i linneskåpet.
Jag kommer också att undra var det extra örngottet kom ifrån och varför det inte var med något underlakan? Det är inte så att det inte är vår grejer för det är det. Logiken däremot säger mig att om de varit i sommarstugan och hittat våra gästlakan så borde de ha tagit med sig två under, två påslakan, två örngott. Då borde det återstå ett påslakan, ett under och tre örngott. En rimlig förklaring är att jag vet att vi har ont om blå underlakan hemma och därför tog med det hem för att det inte skulle förkomma. På samma sätt som jag hade koll på handdukarna. Det extra örngottet kan kanske förklara av att jag stoppat ner två till Rasmus också när vi packade inför någon av resorna. Min nästa undrar är om det finns lakan kvar i sommar stugan till oss. Maken påstår det och jag tror det inte. Tanke var nämligen att lämna lakan för att användas vid ett höstbesök.