Jag träffar en före detta granne på tunnelbanan. Jag känner inte alls igen henne men hon känner igen mig. Hon bor fortfarande kvar i området medan jag flyttat därifrån. Jag säger att jag längtar tillbaka ibland och kan sakna området. Du skulle inte känna igen dig säger hon. Jag har hört de tongångarna tidigare. Att det är helt ändrat nu och att det tydligen är till det sämre. Detta förvånar mig eftersom det gjorts stora satsningar sen jag flyttade.
Hon berättar att hon bott i området i trettio år. Hon säger att de nya som flyttar in verkar inte bry sig om området. De slänger saker och skräpar ner. Det här medför i sin tur bland annat råttproblem.Hon tycker det är jättetråkigt. Jag kan bara hålla med. Vi har ju samma problem i vårt område där vi bor nu. Jag säger att det beror nog inte alls på upplåtelseformen huruvida man låter bli att skräpa ner eller inte. Hon bor i hyresrätt så man kan ju tänka att det skulle vara sämre där men vi har alltså samma problem i bostadsrättsföreningen. Jag kan inte heller se att det skulle vara storleken på bostadsrättsföreningen som spelar in. Vi är visserligen en av Stockholms största bostadsförening där jag bor nu men i den lilla föreningen på Kungsholmen där maken bodde tidigare hade de också problem med sopor som hamnade fel. Där avskrev jag det med att det var unga personer, av typen mamma och pappa hade köpt en lägenhet åt mig, som inte riktigt visste hur man skulle bete sig i en bostadsrättsförening. Det var också personer som bodde där som inte själva valt att bo i en bostadsrättsförening utan det var vad man fick tag på i Stockholm. Ett hål i väggen där man kunde sova när arbete eller studier förde en till Stockholm.
Det är lite här skon klämmer tror jag. Bostadsbristen i Stockholm. Man bor inte där man bor för att man vill bo just där. Man bor där man bor för att det är där det finns bostad. Varför ska man bry sig om sitt närområde och sina grannar när det enda man vill är att flytta därifrån och bo på nåt annat och i de egna ögonen bättre ställe. Speciellt när folk har fördomar om det område som man råkar bo i. Men det är kanske inte hela sanningen.
Så varför får man för sig att dumpa diverse saker på diverse ställen? Just i vårt bostadsområde är väldigt märkligt med dessa extrasopor vid den lokala återvinningen. Den riktiga återvinningsstationen dit grejerna ska ligger inte så långt härifrån. Jag tror till och med att man ser den från vägen där den lokala pappers- och glas-återvinningen står. Hur svårt kan det vara?
Ja, hur svårt kan det vara? För det första så är det ju så att du måste visa din goda vilja att sortera. När du äntligen har börjat sortera det som du inte vill ha kvar så ska du på nåt sätt lyckas lista ut var du ska göra av det. Här i området bestämde man sig för att av besparingsskäl stänga grovsoprummet. Det medförde genast ett antal stopp i den nu något åldriga sopsugsanläggningen. Detta försöktes lösas med pekpinnar från samma styrelse som beslutat att stänga soprummet i första vändan. Det resulterade i att vi sprang tvärsöver vägen till grannhuset och slängd i deras sopnedkast. Tills det blev full där också eller tills klockan var efter 21 för då kom vi inte in i deras port och soppåsen hamnade i papperskorgen på gatan utanför huset. Jag funderar på om det något sånt som hänt i mitt förra bostadsområde. Jag vet ju att under tiden jag bodde där så byttes låsen ut i soprummet frän vanliga dörrnyckeln till en speciell nyckel. Man skyllde på att folk som bott i området tidigare hade kvar sina gamla nycklar och åkte nånannanstans ifrån för att slänga sopor i våra grovsoprum. Huruvida det var sant eller inte vet jag inte. Sen kom det nya direktiv om vad vi fick slänga i dess som det då fortfarande hette grovsoprum. Att det hades synpunkter på att det slängdes bilbatterier och teveapparater det förstår jag men inte det andra. I vårt nuvarande område så fick vi veta att vi fick inte slänga hela möbler i grovsoprummet. Vi diskuterade det med grannen. Hen tolkad det som att trasiga möbler gick det nog att slänga. Om man bröt av benet på en stol så gick det nog att slänga den.
Men säg att det finns ett grovsoprum och att man verkligen får slänga grovsopor i det. Sonen bor i grannområdet och där har de fortfarande kvar sitt grovsoprum. När barnen började på dagis och alla började jobba heltid igen upptäckte de att grovsoprummet har öppettider. Soprummet har stängt efter klockan 21 på kvällen och på helgerna. Efter 21 kan jag gå med på men varför har man ett grovsoprum stängt på lördag och söndagar det är väl då man har tid att fixa med återvinningen.
Så jag kan förstå att man i ren frustration slänger sin påse på fel ställe om soporna står upp till tredje våningen i sopnedkastet för tredje gången på en månad. Om den där byttan för glas eller papper är full på insamling den här gången också eller att dörren till byttan är låst nu ingen. Då kanske man slänger hushållssoporna i papperskorgen eller ställer sina papper bredvid pappersinsamlingen. Det finns ju nån måtta på vad man orkar också. Att släpa hem soporna igen och upp två trappor utan hiss är sällan nån hit. Men sen har vi alltså de där jepparna som tycker att det går alldeles utmärkt att ställa en gamla kaffebryggare vid glasåtervinningen. På marken bredvid byttan. Bredvid tidningsinsamlingen ligger det nån gammal trädgårdsstolsdyna.