Att gå på stickkafé är en blandad upplevelse. Det är ungefär som jag minns min mannas syjuntor. Företrädesvis damer som handarbetar och snackar om allt mellan himmel och jord. Det är jättetrevligt men ibland undrar jag hur det står till med logiken och källkritiken hos vissa av damerna.
Det har varit mycket snack om bostäder på sista tiden. Ett par damer är i bostadsbytartagen och de flesta av oss har barn eller barnbarn som vill flytta eller nyss har flyttat. Så vi har diskuterat bostadspriser och hyra och andrahandshyror. Ska man ha tag på något eget som är överkomligt i pris så är det lång ut i de södra och norra förorterna som gäller. Så långt ut så att det snarare är förorter till Södertälje eller Uppsala känns det som i min värld. En kvinna berättar om sitt barnbarn som nu hyr något ute Täby i andra hand efter att inte klarat av andrahandshyran för en lägenhet på Kungsholmen och sen varit hem till föräldrarna ett tag men kommit på att det funkar inte heller. Jag får inte klart för mig om det är barnbarn eller mormor som tycker det är lång ut men jag håller med. Det är en bra bit ut om man tidigare bott på Kungsholmen. En annan dam berättar att hennes barnbarn 26 år nyss fått en ungdomslägenhet i Flemingsberg. Man kan diskutera om Flemingsberg är långt ut eller inte men 26 år och ungdomslägenhet?
Samtalet driver vidare in på andra ämnen men sen kommer vi tillbaka till det är med bostäder igen. Då handlar det om nybyggnation. Den ena tanten bor tvärs över gräsmattan från mig sett. Ni vet den där vindpinade hundtoaletten som nu äntligen ska bli park och bostäder. Något hon är helt emot. Likaså är hon emot att det ska byggas i Årstaskogen. Var det inte hon som nyss önskade att barnbarnet skulle kunna få en liten lägenhet i Årsta i närheten av där hon själv bor? För att inte skapa dålig stämning säger jag inte så mycket men jag undrar för mig själv hur de tänker och hur de får ihop sitt resonemang. Någon dag när jag är på gott humör ska jag fråga.