Så hur gick det då med resa och vårdcentralsbesök?

Jag är fortfarande lika förvirrad när det gäller de olika tågföretagen och deras biljetter och priser. Vi tog ett riktigt tåg. Det är väl inte ett under av bekvämlighet att åka sittande på ett tvärställt fällsäte strax utanför toaletten som vi gjorde på uppvägen. Men det fanns en toalett som var öppen i alla fall! På vägen hem hade vi ett riktigt säte som var riktat bakåt i tågets färdriktning. Jag provade aldrig toaletten på vägen ner men fick en rapport om att det fanns en men att skötbordet som satt ovanför taoaletten ramlade ner hela tiden så den var lite besvärlig att använda.

När vi kom till Liljeholmen såg det ut på samma sätt som det gjorde när jag åkte hem i torsdags. En gul text på informationstavlorna meddelar Temporarily down. Jag undrar om det temporarily down igen eller fortfarande sen i torsdag. Det framgår inte vad som är down heller om det bara är skylten eller hela trafiken. En ensam buss syntes utanför glasväggen. När de öppnade skjutdörrarna tog vi denna för det var bussen som går nästan hem.

Sen tillbringade jag måndagen med att ligga i sängen och vara ledbruten. Vilket var jättefåningt för jag hade inte burit någon av våra tre väskor någon längre bit alls. Min ryggsäck hade jag burit lite till och från men den inehöll mest fluff och glasögon. När jag inte hade piggnat ill tisdag eftermiddag böjrade vi fundera på varför och kom på att jag inte hade tagit någon D-vitamin som jag skulle i söndags. Av osett att dömma hade jag glömt flera dagar så hade jag dessutom glömt flera dgar förra veckan. Efter som D-vitamin är sådant att det lagras i kroppen så kan man i nödfall ta två på samma gång och en missad här och där spelar inte så stor roll mer än att jag blir trött om jag missar för många.

Eventuell blodtrycks medicin ska nog inte tas på samma sätt där jag sveper ihop och tar två dagliga doser var tredje dag. Därför måste jag på något sätt få ner detta kanske något för höga blodtryck på ett annat sätt än daglig medicinering. Att jag väger för mycket och har uselt flås är ingen hemlighet. Min vikt kan jag mäta själv hemma med vår badrumsvåg. Den är väl inget precisionsinstrument men den kan ger mig trender. Över eller under 85? I närheten av sjuttioelva? På samma sätt vill jag ha mätvärden för mitt blodtryck. Jag kan inte komma ihåg att jag fått exkta siffror utan mer att det sagt att det är hög. Hade jag hört några siffor eller som igår till och med sett siffor så skulle jag ha kommit ihåg några tycker jag. Även om jag skulle ha hört och kommit ihåg några siffror så var de inte i relation till något annat. Min enda refens är trettio år gammal och från en händelse med lågt blodtryck där en bekymrad barnmorska beordrade mig att ligga medan hon rådfrågade en läkare. Min plan var alltså att få en tid hos sköterskan och få ett mätvärd och en lite pratstund. Telfonrådgivare som gav mig tiden tyckte att förskrivning kunde ta tid med blodtrycksmätaning var tydligen rutin. Jag tänkte att vi får väl se.

Jag hade ju förvänta mig lite motstånd och käbbel när det gällde förskrivningen men jag hade inte förväntat mig ifrågasättande om varför jag kom och ville få mitt blodtryck mätt. Jag sa som det var att diverse olika läkare under hösten och vår sagt att jag hade högt blodtryck. Jag hade nu för avsikt att börja röra på mig och gå ner i vikt. Jag vill ha ett startvärde för att se om mina ansträngningar skulle ge resultat. Hon tyckte nog att det lät lite konstigt och frågade om jag hade prata med någon blodtryckssyster på vårdcentralen som hade hand om sådan saker. Jag sa, nej finns det en sådan? det var lite suckar och sen fick jag tid hos en sådan drygt 14 dar senar. Jag tror mest för att hon ville bli av med mig så jag inte skulle springa där och ta upp tid för de som behöver vården. Det här var innan hon hade tagit mitt blodtryck. Sen satt hon igång sin apprat och sa oj. Sen började cirkusen. Jag är ju så van vid denna cirkus innom sjukvården när jag söker vård så den höjer inte blodtryck nämvärt. Nu var det samma visa som den gången jag hade lågt blodtryck. En kontrollmätaning till när jag satt upp. Det efter at hon försökt få mig att slappna av. Lycka till med det när du precis sagt till din patient att det här är ett så högt blodtryck så det måste nog medicineras. Blodtrycket sjönk lite men inte tillräckligt. Så jag beordades att ligga ner och hon ringde för att få prata med läkare omedelbart och lämnade sen rummet. En situation som borde var väldigt stressande och höja blodtrycket det också om man är så lagd.

Så vad jag lärt mig är att ett blodtryck på 90/60 är för lågt och resuterar i orolig syster. Blodtryck 160/120 är för högt och generar samma orolighet hos syster. I båda fallen ska man ligga ner medan syster går ut ur rummet. Oklart varför och vad hon gör. Sen kommer syster tillbaka och tar ett nytt blodtryck och sen får man gå hem och ska komma tillbaka nästa vecka för ett nytt blodtryck.

Summa sumarum så är jag fortfarande förvirrad.