Vår stora resa den här sommaren var till Dublin. Det finns många småsaker man kan titta på eller lyssna till när man är på främmande ort. Sonen tenderar att lägga märke till signaler vid övergångsställen. Jag brukar studera badrum och toaletter.
Dublin hade en de intressant för oss båda. Övergångsställena som lät som det ljud filmmakare använder för skjutande med strålpistol. Vi tyckte det var väldigt passade för ett SF arrangemang men inte hade väl hela staden behövt anpassade sig.
Toalettinredningarna spände över hela skalan vattentoalett. Gammaldags toalettinredningar som fick mig att minnas min mormor och morfars badrum. Högteknologiska historier som går ut på att man viftar hysteriskt framför diverse apparater. Jag tror att den enda typ av toalett som jag inte såg var en sån där med snöre från en högt sittande vattentank.
Hotellet hade ett badrum som påminde om mormor och morfars fast med en modern tvist. Det var helkaklat med den där raden av av vikande kakelplattor en bit upp på väggen och med nån form av engreppsreglage för den väggfasta duschen. Det var ett lagom modernt reglage som var ganska förutsägbart och hade jag bara tillräckligt långa armar kunde jag vrida på det och få vatten i lagom temperatur de delar av kroppen som jag ville skulle bli blöta. Tricket var väl att jag lät maken dusch före mig varje dag så vatten var inställt på lagom när det var min tur. Badkaret som duschen var monterad över och handfatet hade däremot skilda kranar för varm och kallvatten där man först måste sätta i proppen och sen fylla på i lagom mängd från de olika kranarna. För badkar är väl sätta i proppen vad man gör oavsett fyllningsmetod antar jag men att fylla handfatet för att tvätta sig har varit ur mode ett längre tag nu. De flesta brukar tvätta sig under rinnande vatten. Toaletten var en modern sak med tanken inbyggd bakom kaklet men spolades med en gammaldags spak, inte helt olik ett dörrhantag.
Kongresslokalerna som var fördelade på tre olika ställen hade väldigt moderna bekvämlighetsinrättningar. Jag interagerade bättre med hotellets separata kranar för varmt och kallt vatten och en frottehandduk att torka händerna på men jag vet inte om jag skulle uppskatta den lösningen i ett toalettrum som besöks av flera tusen under en dag. Jag är ganska nöjd med de fotocellsstyra vattenkranarna och handtorkarna som finns i de flesta ställen idag. Jag önskar bara att de reagerade på mig varje gång jag försökte använda dem. Nu blir det en blandning mellan en minföreställning och en frenetisk men stum imse vimse spindel men där jag flyttar de viftande händerna lite prövande uppåt, neråt, höger, vänster, inåt utåt i min jakt efter ner faller vattnet eller torkar bort allt vatten. Det här blev extra fånigt då man på ett av ställen faktiskt skulle trycka till på kranen för att få vatten. På ett annat av ställena träffade jag en desperat dam inne på muggen som för sitt liv inte kunde få vatten ur kran. Jag hade nog inte kunnat det heller om jag inte varit inne där förut och tjuvkikat på nån annan hur man gjorde. Tricket var att hålla sin hand över en svart lite prick på bänken till vänster om vattenkranen. Ja och på det tredje stället var det den först beskriva leken som gällde.