Det börjar med att jag skull kolla om jag kommer in i cykelförrådet med den portnyckel jag hade med mig. Det gjorde jag inte. Som koll på att det inte bara var låset som var krånglade provad maken sin också och kunde öppna. Innanför dörren låg det en hög med cyklar som tillsammans med grannes trehjuling utgjorde de en fin barrikad. Rasmus klättrade över barrikaden medan jag läste på en lapp på trehjulingen. Vid närmare inspektion visade sig högen bestå av våra cyklar. Jag har en bestämt minne av att jag inte parkerat min cykel liggande på golvet precis innanför dörren sist jag hade den. Den saknar visserligen stöd sen senaste turen men nog pallade jag upp den i ett cykelställ och någon borde ju ha flyttat på den ur vägen och inte i vägen om den ställt till med problem.